Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•240
Edith, eller gamla Maj om, eller någon ann’ ån soldaterna -—
hugg och skjut ner dem bäst ni gitter."
"Ja, ja," sade den andra; "låt oss bara en gång
välkomma in, så ska’ det nog bli’ bra med det andra."
Försiktigt, och liksom om han trampat på ägg började
Cuddie klättra uppför den välkända vägen. Detta skedde
likväl temligen ogerna; ty utom att han ej var alldeles utan
farhågor rörande det emottagande han torde röna inifrån, sade hans
samvete honom, att han gaf Lady Margretha en ganska slät
vedergällning för fordom visad ynnest och välvilja. Han klängde
likväl upp uti ide-granen, åtföljd af sina kamrater, den ena
efter den andra. Fönstret var litet och hade varit skyddadt
förmedels t jerngaller, men dessa voro för längesedan bortnötta af
tiden eller utryckta af tjenstfolket, för att de skulle hafva en fri
utgång, som de kunde begagna efter eget behag. Det var alltså
ganska lätt att komma in, blott det ej fanns någon i skafferiet,
hvilket var en omständighet, hvarom Cuddie sökte förvissa sig innan
han tog det farliga afgörande steget. Medan hans bakom
varande kamrater derföre påskyndade och hotade honom, och han
tvekade och sträckte ut halsen för att se in i rummet,
varse-blefs hans hufvud af Jenny Dennison, som gömt sig i sagde
visthus, såsom det ställe der hon tryggast kunde afbida
utgången af stormningen. Så snart detta förskräckelsens föremål
träffade hennes öga, gaf hon till ett hysteriskt skrik, sprang till det
närbelägna köket och fattade i sin ytterliga ångest en
sopp-kittel, som hon sjelf hängt öfver elden innan striden begynnte,
emedan hon låfvat Tom Halliday att tillreda hans frukost åt
honom. Med denna börda återvände hon till skafferi-fönstret,
och i det hon utropade, — "Mord! mord! — vi bli’
allesammans röfvade och plundrade — Slottet ä’ taget — håll till godo
med detta!" slog hon med ett gällt skrik kittelns skållheta
innehåll öfver den olyckliga Cuddie’s person. Men ehuru välkommen
denna anrättning än torde varit, om Cuddie fått göra dess
bekantskap på ordentligt sätt, skulle dess verkningar, på det sätt
den nu serverades af Jenny, sannolikt för alltid betagit honom
lusten för soldat-yrket, om han tittat upp då den slogs öfver
honom; men lyckligtvis för vår krigare hade han blifvit skrämd
af Jennys första rop, och höll på att titta ned, för att göra
sina kamrater föreställningar, för det de ville förhindra det
å-tertåg, som han var otålig att få börja, så att den stålhufva
och det buffeiläders-kyller, hvilka fordom tillhört Sergeant
Bothwell, och voro plagg af synnerlig uthållighet, skyddade hans
person emot största delen af den skållheta soppan. Han fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
