Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kommo efter honom lyckades råka papegojan. Den första
af dessa var en starkt byggd ung man af den lägre klassen, med
ansigtet inhöljdt i sin gråa kappa; den andra, en för dagen
omsorgsfullt prydd ung kavaljer[1], som var utmärkt för sitt vackra
utseende. Han hade alltsedan mönstringen hållit sig bredvid
Lady Margretha och Miss Bellenden, och lemnat dem med en
likgiltig mine, då den förra frågat om det ej fanns någon ung
man af börd och konungska grundsatser, som ville täfla om
priset med de båda karlarna som skjutit träff. Inom en half
minut kastade unga Evandale sig af sin häst, lånade en bössa från
en betjent och, som vi redan nämnt, råkade målet. Den
förnyade täflan som nu skulle äga rum mellan de tre kandidaterna
hvilka hittills haft största framgången väckte ett lifligt intresse.
Hertigens statsvagn sattes ej utan svårighet i rörelse och
närmade sig skådeplatsen. Ryttarne af båda könen vände sina
hästars hufvuden i samma riktning, och alla afvaktade med spändt
deltagande utgången af täflings-striden.
Det hörde till etiketten vid denna nya mål-skjutning att
de täflande genom lottning skulle bestämma i hvilken ordning
hvar och en skulle skjuta. Första lotten föll på den unga
plebejen, som då han intog sin plats, till hälften blottade sitt ansigte
och sade till den unga mannen i gröna kappan: "Om det varit
någon ann’ dag, Mr Henry, skulle jag önskat skjuta bom för
er skull, men Jenny Dennison ser på oss, så att jag måste göra
mitt bästa."
Han sigtade och hans kula snuddade så nära förbi det i
luften hängande målet att det sågs darra. Han hade likväl ej
råkat det, och afstående från vidare täflan skyndade han att
med nedslagen mine försvinna bland hopen, liksom han fruktat
att blifva igenkänd. Den gröna jägaren framsteg derpå och hans
kula träffade för andra gången papegojan. Ett allmänt hurrande
uppstod och längst bort bland församlingen höjdes ett rop af,
"Lefve den gamla goda saken!"
Medan de högmögende rynkade pannorna åt dessa rop af
de missnöjda, gick den unga Lord Evandale åter fram för att
försöka sin lycka, och helsades med bifallsrop och lyckönskningar
af den välsinnade och aristokratiska delen af åskådarne, då hans
försök äfven nu kröntes med samma framgång som första
gången. Men ännu ett prof återstod.
Liksom för att bringa saken till ett afgörande, tog den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
