- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Te och supé
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Te och supé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagt sin arm omkring honom, under det att hennes nåd,
i vånda över hans synbara häftiga sinnesrörelse, slog
över honom mera eau de cologne, än som billigt och
angenämt var. På detta harpackord följde ett annat, och
ännu ett annat. Så utgöt sig småningom, likt vällukterna
under en vårmorgon, en tjusande ström av sköna
och rena melodier, som än steg, än sänkte sig med
oändlig ljuvhet och så välgörande trängde till hjärtats
innersta, att man hade kunnat säga, det en ängels
fingrar vidrörde alla dess strängar. Till dessa toner
förenade sig snart en ännu mer förtjusande. En ung
kvinnoröst, ren, klar och ljuv, som i början var
darrande, men småningom antog allt mera säkerhet och
allt mera hänförande uttryck, sjöng:
Minns du den stund, ditt hjärta fann
ett hjärta — och blev sällt,
och kärleksflamman härlig brann
och sken på livets fält?
Det var så ljuvt, det var så ljust,
all världen var så skön;
var tanke bar till himlen tjust
tacksägelse och bön.
Kom så en stund — en bitter stund —
min själ slets från din själ,
och smärtsamt flög från mun till mun
ett darrande »farväl!»
Farväl — all fröjd, som jorden ger,
farväl — all sällhetslott!
Du bjöd min vän. O, sörj ej mer,
se allt är åter gott!
Se, den du älskar är dig när,
hon saligt mot dig ler
och viskar: »Evigt din jag är,
Vi aldrig skiljas mer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
