- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
377

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han misstog sig – – han hade sett sin gamla älskarrinna,
sin kompanjon i spelhålan, för sista gången – –

Hvar fans hon då – – ?

Dagen efter den hon mottagit besöket af Brun, hade
hon vaknat framåt tolf på middagen. Natten hade hon
tillbringat som vanligt.

Hon hade känt ett besynnerligt illamående, annorlunda
än hvad hon erfarit någonsin förut. Hon hade känt
liksom en svår tyngd på bröstet. Det var som om ett
järnband hade skrufvats åt allt hårdare. Det nästan kväfde
henne, hon hade svårt att andas. Hon hade legat stilla, i
hopp om att det skulle gå öfver – – hon ville icke kalla
på någon, hon hade ju ingen, som hyste ett uns af värkligt
medlidande med henne – –

Efter en kort stund hade hon känt ett behof af att
hosta – – attacken hade börjat – – men det var icke
slem hon fått upp, såsom föregående gånger – – det
var blod.

Hon hade fått munnen full af den röda vätskan den
ena gången efter den andra – – den kom från lungorna
– – det var kroppens lifsvatten och must, som hostan
kastade upp – –

Hon blef så rädd, att det blod, som ännu fans kvar i
ådrorna, nästan stelnade inom henne – – hvad skulle
hon taga sig till – – hon trodde att hon skulle
ögonblickligen dö – – hon ville ropa, ge upp höga skrik af
förfäran, men hon orkade icke, hon vågade icke, för att
icke förvärra hostan – –

Ännu kom det den ena blodvågen efter den andra upp
genom strupen – – men slutligen stannade det af och
hon sjönk halft medvetslös ned mot kuddarna – –

När pigan en halftimma därefter kom in i rummet för
att ordna något därstädes, såg hon en förfärlig syn. På
golfvet fans en liten blodpöl, täcket och lakanet voro höljda
af blodfläckar och blodstänk, och midt i de hemska röda
dekorationerna låg den arma »grefvinnan», blek som ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free