Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det var också den luft, hvilken hon inandats
under det sista året, som gjorde, att denna hans afvägda
artighet redan började förefalla henne trist och
tryckande.
Var det dit, han ville drifva det, var det detta han
beräknat – –?
Hon hade, som sagdt, varit van vid något helt annorlunda.
Och därför började hon nu inse, hur grundligt hon
misstagit sig, då hon ett ögonblick tänkt på att kunna
visa honom, att hon kunde mottaga hans undervisning
såsom – som Georg Frank uttryckt sig – en betalning för
gamla synder och utan att vedergälla den med prisgifvandet
af sin könsliga frihet.
Hon hade grundligt misstagit sig... Den slöja af
kvinlighet, stolthet och konstlad dygd, i hvilken hon
hoppats kunna drapera sig, kunde hon icke uppbära. Det lif
hon fört hade ätit in sig i kroppen, och det gick icke att
i skådespelarns våning – allra minst då hon kände till
hvilka syften och egenskaper, som värden hade – ikläda
sig dygdighetens prestige, då hon kanske nyss därhemma
i rummet innanför cigarrbutiken besuddlat sin tunga och
sitt väsen med de fräckaste ord och de oblygaste
rörelser.
Och detta spel, som de drefvo med hvarandra, började
så småningom att förefalla dem båda ytterst löjligt.
Ibland när hon slutat att sjunga en glad varietévisa, och
hon stod kvar invid honom, där han satt på pianostolen
och hvilade händerna orörliga på tangenterna, kunde det
hända att de båda kände en brinnande lust att utbrista i
ett stormande gapskratt öfver sina försök att spela
dygdiga – –
Och på det sättet hade det kommit sig, att hon stod
inför honom, hennes förförare, som hon hatat ända till
raseri, som en kvinna, hvilken glömt alla känslor och
plikter mot det förflutna och med den hungrande och halfrusiga
gatslinkans lättsinniga medgörlighet var färdig att hvilken
stund som hälst falla i armarna på den man, som hon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
