Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufhöken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— kanske åskådare? Kanske trygghetskänslan, som ligger i
närheten af far och mor? Helt allena äro de ju icke, ty i köket
slamrar Lina med grytor och fat, och borta under päronträdet
ligger Johan och läser Rinaldo Rinaldini, men ändå — det är
afgjordt ödsligt! Och de känna ansvaret.
De företräda ju far och mor nu, och de få ej enbart tänka
på lek. Om de skulle uträtta ’något nyttigt’!
»Hans, du», säger Greta plötsligt, »om vi skulle mata dufvorna!»
»Ja-a-a!» replikerar Hans med öfvertygande beredvillighet. Han
vet, hvar ärt-kappen står, och som en pil far han iväg efter den.
Därpå slå de båda småttingarna sig ned på förstutrappan och börja
locka:
»Pull pull!»
Den signalen är känd bland duffolket. På snärpande vingar
komma de mångfärgade vackra fåglarna flygande från alla håll
och slå ned framför trappan. Deras emalj skiftande halsar blänka
i solskenet. De plocka och plocka. Som hagelskurar smattra
ärterna på deras rygg och vingar, men det bekommer dem ej; de
äro ej rädda, de känna sina vänner. Plock, plock! Kräfvarna
svälla; det är som hade hela flocken fått struma ... ha ha ha!
Men plötsligt brakar det till, som om marken rämnat, och i
ett nu befinner sig hela flocken i vildaste flykt, kors och tvärs,
högt och lågt, jagande för lifvet och sökande skydd, hvar helst
något sådant kan upptäckas — bak öppna dörrar, under
framspringande tak men först och sist i deras egna ’slag’, där de tro
sig trygga.
De stackars fåglarnas arf- och dödsfiende har uppenbarat
sig. Kretsande öfver skogen på spaning efter någon ekorre eller
ungtjäder, varseblef han de många vackra stekarna på gårdsplanen
framför trappan. I ett nu störtade han ned från sin höjd, sköt i
ilande fart utmed rågliden rakt emot stallet, tog sats öfver detta
och dök som en lufttorped ned öfver flocken, som frukosterade i
lekande idyll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
