Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38
MEDELTIDEN.
Om Stenkilssönernas senare regeringstid känner man
ingenting annat, än att krig utbröt emellan Inge och konung
Magnus Barfot i Norge. Kriget fördes mest i närheten af
Göta älf. Slutligen erbjöd konung Erik Ejegod i Danmark
sin bemedling, och Nordens tre konungar sammankommo 1101
till ett möte i staden Konghäll. Här bilades striden,
gränserna mellan rikena fastställdes nogare, och freden beseglades
genom giftermål emellan konung Magnus och Inges dotter
Margareta, som däraf fick tillnamnet Fredkulla (fredsjungfru).
Ett nytt föreningsband emellan de nordiska rikena blef
ärkebiskopsstolen i Lund, som upprättades 1104 och fick primat
öfver hela Norden.
Filip och Inge d. y. Huru länge Inge d. ä. lefde, känner
man ej med visshet; troligen var han redan död, då konung
Eystein i Norge vid år 1111 öfvertalade jämtarne att skilja sig
från Sverige och gifva sig under Norges konung.
Stenkilssönernas efterträdare Filip och Inge d. y., Halstens söner,
voro fridsamma till lynnet. De rådde ej öfver hela riket:
samtidigt med dem regerade i Svealand en konung Erik
Årsäll, som säges ha varit Blotsvens son; han var hedning
och blotman. Konung Filip dog efter en kort regering, och
Inge d. y. afled, som det troddes af gift, omkring 1125. Med
dem utslocknade Stenkilska ättens manliga linie, men på
kvinnolinien funnos flera afkomlingar, hvilka snart uppträdde
med anspråk på Sveriges tron.
Kristendomens utbredning. Under denna tidrymd hade
kristendomen småningom blifvit utbredd i landet genom
präster och lärare. Bland dem, som arbetade på svenskarnes
omvändelse, märkas särskildt engelsmännen David och Äskil,
tysken Stefan och svensken Botvid, af hvilka de tre sistnämnda
ledo martyrdöden. Äskil och Botvid blefvo Södermanlands
apostlar, David Västmanlands och Stefan Norrlands apostel.
Det gjordes äfven ett försök att med våld utbreda
kristendomen i Sverige, i det att norske konungen Sigurd Jorsalafare
företog ett korståg till Kalmartrakten och tvang därvarande
hedningar att emottaga dopet. Länge dröjde hedendomen
kvar i aflägsna delar af landet; ännu i slutet af 1100-talet
funnos många hedningar i nordliga Dalarne. Det var då
350 år, sedan Ansgar predikade i Birka.
Långsamt banade sig alltså kristendomen väg i vårt land.
Många voro kristna endast till namnet. Deras kristendom
bestod däri, att de voro döpta och i Kristus sågo en mäktigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
