Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII.
Oåterkalleligen punkt och slut.
Professorn hade de föregående dagarna ej sagt
någonting mera i själva huvudsaken än att han hoppades att
allt skulle kunna gå lyckligt.
Det var sannerligen vackert så!
Han var tunn och mager, han satt inte alls i
skrivbordsstolen utan var uppe på benen hela tiden alla
gånger, han gjorde sig ett mycket stort besvär och var
vänlig och skämtsam.
Nu den här gången, sedan han återigen upprepat sin
metodiska undersökning och medan han ännu höll en
hand på Märta, såg han upp på Hr Åbergson och yttrade
om det ofödda föremålet för undersökningen:
»Det maa være en rask lille Grosserer!»
Föräldrarna svarade med mycket ljusa och leende
miner.
»Min svenske Kollega», återtog Professorn, »har
aabenbart givet Fruen de bedste og omhyggeligste Raad
— jeg maa jo nok skrive til ham og sige at De og
Deres Månd er ham meget taknemmelige for det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
