Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii varvid det visade sig huru illa expeditionen blifvit anordnad.
Om vederbörande blott velat bestå en eller par sqvadroner
beridet kavalleri — (dem vi fått liade inga hästar! —- så skulle
inan ganska lätt utrönt livar Ryssarne tunnos; i stället för att
de arma fotjägarne nu nödgades springa på alla håll, utan att
ändå upptäcka något.
Den här började, allmänna marschen, var väl en af de
besynnerligaste, som någon till hastigt, anfall gående trupp utfört.
Nästan livar tionde minut gjordes halt, ungefär så länge att
de stillastående soldaterna kunde hinna blifva sömniga;
hvar-efter det åter gick några hundra alnar framåt. Frågades hvad
som var på fårde, svarades alltid: det rekognosceras; man
misstänker att fienden är i grannskapet. Pä detta sätt
framskred kolonnen under 7 timmar blott U mil, till Pälsböle; dit
den anlände klockan 4 f. m. den 18:de. Här erhölls
underrättelse att en rysk styrka, då uppgifven till 1000 man, ehuru
den ej lärer utgjorts af mer än f> å 000, stod vid det l mil
längre bort belägna bruket Säfvar, på södra sidan om
vattendraget; hv’lken position öfverstelöjtnant Heäerstjerna fick order
att med Kronobergs regemente samt dess jägare turnera,
tagande vägen öfver Tväråmarks by, hvarest en bro öfver Säfvar-ån
borde finnas. Regementet sattes genast i marsch utåt en trång
skogsväg; hvilade ej mer än två gånger, 5 minuter hvardera
gången; tillryggalade cirka 2 mil på fyra timmar; såg ofta
utom skotthåll retirerande kossacker framför sig och var
färdigt att klockan 8 anfalla bruket, nordvest ifrån, dä en på
bondhäst beriden ordonnans mötte med underrättelse, att Rys •
same, vid arméens annalkande och till undvikande af turnering,
lemnat positionen sä hastigt, att de ej hunnit förstöra bron;
hvadan regementet skulle gå öfver densamma, för att intaga
sin plats i den allmänna bivuaken.
När detta blifvit verkstäldt begaf regementsbefälhafvareu
sig, för att aflägga muntlig rapport, till högqvarteret pä bruket
eller herregården, dit brigadchefen redan gått. Vid hans
återkomst derifrån, märkte vi genast att han blifvit förargad; ty
lian gick med händerna pä ryggen, småpratade för sigsjelfoch
ruskade på hufvudet, hvilket var hans vanliga sätt att uttrycka
missnöje i högre grad. Narra ibland officcrarne, som han
plägade hedra med sitt förtroende, gingo honom till mötes och
anhöllo att fä veta om en olycka händt. — ‘‘Nej", —
svarade han — “ännu icke. Jag är bara bekymrad öfver det,
som kan hända, i följd af vissa yttranden, hvilka jag nyss
hört der borta. Min gamle, sä högt värderade general och fördue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
