Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. Upphöjelsen och förödmjukelsen (17:de sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPHÖJELSEN OCH FÖRÖDMJUKELSEN. 23.1
härtig hand skall mera plantera dem ut till lif och
blomstring.
Du, som af Gud fått större gåfvor än andra,
kom ihåg trädet, som blomstrade i sin egen kraft!
Och tänk på hvad Jesus sade (Math. 18: 4): hvilken
som aktar sig själf så ringa som detta barnet, han
är den störste i himmelriket.
Är då ett barn alltid ödmjukt? Nej, vi veta ju,
att det också finns egenkära, själf kloka barn.
Jesus sade ej alla barn; han sade: detta barnet,
som han då höll i sin famn. Det kände han, det
var sådant han ville se alla barn. När man kan
vara så stor i Guds rike genom ett ödmjukt hjärta,
huru kan någon vilja vara så liten genom sitt
högmod? Älskade barn, var så i ditt hjärta, som
detta barnet, så ringa i dina egna ögon, så
själf-försakande, så] helt förtroende dig i allt åt din
Frälsares kärlek, och du skall som detta barnet få
hvila i Jesu famn! Amen.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
