Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan vid Jakobs brunn (3:dje sönd. efter Trett.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNAN VID JAKOBS BRUNN. 57
från den dagen blef ett Guds barn. Jesus hade
här uppsökt och frälsat en af de många olyckliga,
som trampa Guds bud under sina fötter med ett
löje på läpparna.
När lärjungarne kommo tillbaka från staden,
sade de till honom: Mästare, ät; här är mat!
Jesus svarade: jag har en mat, som I icke kännen.
Och när de undrade sig emellan, om någon burit
mat till honom, medan de voro borta, sade Jesus
till dem: min mat är att göra hans vilja, som
sändt mig, och fullborda hans verk. Ännu är det
långt till åkrarnas skörd, men lyften upp edra
ögon och sen huru Guds rikes åker bland
människorna hvitnar till skörd!
Lärjungarne upplyfte sina ögon och sågo
folkskarorna, som kommo från staden för att höra
frälsningens ord. Dessa två dagar i det föraktade
Samarien voro bland de få lyckliga dagar, som
Jesus upplefde under sin vandring på jorden. För
glädjen att frälsa människosjälar glömde han
hunger och brännande törst. Han begärde af
kvinnan vatten, men glömde att dricka. Vet du
någon, som så glömt sig själf för att göra andra
lyckliga? Jag vet ingen.
Gode Jesus, lär oss, hvarhelst vi möta en
olycklig, fallen, föraktad människa, att vara
barmhärtiga som du, straffa, som du, förlåta som du,
och rädda, som du! Amen.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
