Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolter, Charlotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
med många svårigheter innan hon lycka- I
des vinna erkännande för sin ovanliga |
talang. Sedan hon uppträdt på åtskilliga
tyska scener, kom hon redan i unga år
till Wien och fick anställning vid
Karlteatern, men spelade endast underordnade
roller och vann ingen synnerlig
upp-märksamhet, icke ens för sin skönhet,
hvilken dock var af mindre vanligt slag.
Hennes håg låg åt det högre skådespelet,
men hon nödgades uppträda i lustspel
och borgerliga dramer samt fick icke
tillfredsställa begäret att tolka stora
karaktärer eller ens att spela furstliga
personer, hvilka roller lockade henne. Då
hon första gången fick följa sin håg och
uppträda såsom drottning — det var
i "Richard den tredje» — gjorde hon
ingen verkan på åskådarne, ehuru de
erkände att hon var utomordentligt vac-!
ker. Hon lemnade Wien och uppträdde
i Brunn, der man gjorde henne större
rättvisa, samt sedermera i Berlin och
Hamburg. På sist nämda plats fick hon
anställning vid Thalia-teatern, som
styrdes af direktör Maurice, en af Tysklands
förnämste teaterledare, hvilken vardt
Charlotte Wolter till stor nytta. Hennes
framgång var nu i stigande, men man
anmärkte, att hennes spel bure intryck
mer af den naturliga begåfningen än af
några genomgående studier. Hon litade
mera på inspirationen än på en
sorgfällig inöfning, och likväl sökte Maurice
att göra den senare så fullständig som
möjligt. Ehuru hon icke giort mycken
lycka i Wien, drogs hennes håg dock
ständigt tillbaka till den staden. Hon
for också dit ännu en gång, 1861, men
uppträdde ej mera på Karl-teatern, utan
lyckades få gifva några
gästföreställningar på Burg-teatern, det kejserliga
dramatiska skådespelshuset, hvars direktör
då var Hienrich Laube. Denne insåg den
unga skådespelerskans stora värde och
gaf henne, 1862, fast anställning vid den
kejserliga talscenen, der hon väckte
stormande lycka i Racines "Iphigenie" och
Scribe-Legouvés "Adrienne Lecouvreur".
Dermed var hennes egentliga stora konst- [
närsbana börjad. Hon spelade icke längre
på inspiration, utan studerade naturen
och utarbetade sina roller på det
sorgfälligaste, samt vardt snart en fulländad
skådespelerska, som klart uppfattar hvarje
ny uppgift och följdriktigt utvecklar
karaktären. Under ett fjerdedels
århun-j drade har hon på ett ofta snillrikt, alltid
fullt tillfredställande sätt utfört en mängd
olika roller, än gifvande ett gripande
uttryck åt den djupaste lidelse hos
antikens hjeltinnor, och de shakspearska
sorgespelens kraftiga qvinnor, än med
finhet och behag tolkande de förnämsta
fruntimmersrollerna i nya salongsdramer.
Hennes Phædra, Medea öch lady
Macbeth äro oöfverträfiliga skapelser och
kunna, fastän på olika sätt tolkade,
ställas till och med vid sidan af Ristoris
konst, liksom hennes Sidonie i "Fromont
d. y. och Risler d. ä." är jämförlig med
det bästa af hvad Théátre-Francais
kunnat uppvisa. Charlotte Wolter har
sannolikt icke längre tid studerat fransk
skådespelskonst och likväl har hon, fastän
med bibehållande af egen ursprunglighet,
mycket dermed gemensamt. Det är i
synnerhet det enkla, klara och
följdriktiga i framställningen som fördelaktigt
utmärker henne från hennes
landsmaninnor och sätter henne i jembredd med
de bästa franska skådespelerskorna. Bland
hennes "bravourröller" räknas Messalina
i Wilbrandts "Aria och Messalina", men
rollens egen beskaffenhet verkar att
hennes spel deruti dock icke är lika
konstnärligt högstämdt och likväl fullt
naturligt som i t. ex. Phædra. För öfrigt
kan Charlotte Wolter vanligtvis med
samma framgång återgifva alla olika
skiftningar, vare sig den milda, ömma känslan
eller sinnesberusningen eller hämdens och
vansinnets gräsligaste utbrott, men i allt
hvad hon på scenen framställer är det
samma stora och helgjutna konst.
Charlotte Wolter har såsom skådespelerska
bibehållit det namn, hvilket hon från
scenen gjort stort och aktadt, men inom
sällskapslifvet i Wien, af hvilket hon är
en högt värderad medlem, är hon gref-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
