Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna stricl liar tvänne märkvärdiga namn, Miranda och
Bolivar. Den först nämnde tillhör de första åren, den andre
var yngre och utöfvade en mycket stor verksamhet under
den följande tiden. Miranda, bördig från Caracas, hade
tjenat i spanska armeen och äfven bevistat
rrordamerikan-ska frihetskriget samt derefter utmärkt sig i franska
republikens tjenst under krigen i Europa. Republikan till
tänkesättet och med exempel för ögat af Frankrike och
Nord-Amerika fattade Miranda tanken på sitt fäderneslands
up-rättelse till sjelfständighet. Han skall på den tid då
Spanien var Frankrikes bundsförvandt mot England hafva
umgåtts med tankar på engelsk medverkan till en revolution i
Södra Amerika. Denna medverkan uteblef och Miranda
företog sin sak på egen hand. Efter ett misslyckadt försök år
1806 upträdde ban år 1811 med större framgång. Der rådde
då stor split mellan det parti, som ville erkänna den
franske konungen af Spanien, Josef Buonaparte, och det
nationella partiet, som fasthöll Ferdinand VII:s legitimitet.
Härunder öpnade sig tillfället för Miranda att göra en tredje
åsigt gällande, landets fullkomliga affall från Spanien. En
nationalkongress i Caracas beslöt koloniernas förvandling
till en sjelfständig republik, Confcderacion Americana de
Venezuela (1811). Men för denna republik förestod en svår
strid mot moderlandets krigsmagt, som fans i landet, och
mot det parti, som ännu vidhöll förbindelsen med Spanien.
Och härtill kom ett förfärligt olycksöde, som ej af mensklig
magt berodde, nämligen den gräseliga jordbäfning, som
ödelade hufvudstaden Caracas (1812). Republikens magt befans
för svag, Miranda måste underkasta sig, blef fången (1812),
förd till Spanien och återsåg aldrig sitt fädernesland ’).
Men striden uplifvades under en ny anförare. Bolivars
namn är det största i de sydamerikanska fristaternas
historia, han har kallats med tillnamnet el Liberador
(befriaren) och kan i visst afseende jämföras med Nord-Amerikas
Washington, ehuruväl jämförelsen är något haltande. Ty
sådant verk, som al’ Washington gjordes, utfördes dock ej
1) Art. Miranda i Nouvelle Biogr. Gener T XXXV, p. 652.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
