Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
1. Konungarne i Danmark Sven Tveskägg († 1014) och
hans son Knut clen Store († 1035) samt dennes son
Harde-knud (1035—1042) innehade tillika Englands rike. Denna
länderförening var en i sammanhang med vikingatågen
utförd eröfring från Danmark och hela föreningen var blott
en tillfällig personalunion, hvilken snart uphörde efter
Har-deknuds död utan bröstarfvingar (1042).
2. Norge var på visst sätt under kortare tidskiften
förenadt med Danmark i fall man så vill räkna det
förhållande, som egde rum mellan kon. Harald Blåtand i Danmark
och Harald Graafeld i Norge samt derefter Hakon Jarl
(900-talet). Danske konungen ansåg sig vara desse norske
regenters öfverherre, men denna danska suveränetet öfver
Norge lärer varit af föga praktisk betydelse och uphörde
snart aldeles. Något senare, men ej långt derefter,
förvärfvade kon. Sven Tveskägg genom sin andel i slaget vid Svoldr
och Olof Tryggvasons fall (1000) en del af Norge. Denna
eröfring egde dock ej länge bestånd, Olof Haraldson tog
Norges rike, men någon tid derefter blef danske konungen
Knut d. store genom Norrmännens affall från Olof Haraldson
(Olof d. helige) hyllad till konung i Norge (1028) och
insatte sin son k. Sven såsom konung. Men äfven detta
herravälde blef ej långvarigt. Norrmännen hyllade Olof d.
heliges son Magnus och denne furste behöll Norges rike
(1035).
3. En del af norra Tyskland kom under konungarne af
Danmark genom eröfringar på kon. Waldemar I:s (1157—
1182), Knut VT.s (1182—1202) ocli Waldemar II:s
(Waldemar Seiers) tid (1202—1241). Eröfringarne omfattade
Holstein och de tyska kustländerna vid Östersjön
(Mecklenburg, Pommern, ön Rügen) samt utsträcktes ända till
Estland. Danmark var på väg att uprätta ett stort
eröfrings-välde i länderna söder och öster om Östersjön. Men dessa
besittningar gingo mycket snart förlorade redan under
Waldemar Seiers regeringstid. Den afgörande tidpunkten
betecknas af kon. Waldemars nederlag i fältslaget vid
Born-höved (1227). Men Danmark behöll dock ännu ganska länge
anspråk på besittningar i Estland.
Svedelius: Europas Statskunskap. II. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
