Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Spanien med oförminskad! område i Europa oeh i
kolonialländerna voro blott Louisiana och ön Trinidad förlorade, på
sätt här ofvan är omtaladt’).
Efter den tiden har Spaniens område undergått mycket
stora förändringar genom det att, förutom Floridas afträdelse
till Förenta Staterna, största delen af de amerikanska
besittningarne hafva affallit. Men det europeiska Spanien är
oförändradt. Secundogeniturerna i Italien hafva i nyaste
tid försvunnit genom upkomsten af kon.-riket Italien.
Spaniens inre samhällskick var för de äldre tiderna liglt
olika i det mohammedanska Spanien och i det kristna, men
såsom de nyare tidernas Spanien är en fortsättning af
medeltidens kristna stater eger man i deras fornhäfder att söka
det spanska statskickets uphof. Man finner der likasom
öfver hufvud i vestra Europa samkällskicket bestämdt genom
länsväsendet och upkomsten af de särskildta stånden, adeln,
prelaterne och städerna, hvilkas privilegier begränsade
ko-nungamagten. Ur dessa förhållanden kunde den nyare
tidens konstitutionella monarki utveckla sig såsom också har
skett i England och var på väg att ske i Frankrike genom
»les etats generaux.» Äfven i Spanien hade en sådan
utveckling sina ganska märkvärdiga begynnelser. Der funnos i de
särskildta rikena ständerförsamlingar, som kallades Cortes,
hvilka intogo en mycket sjelfständig ställning, men
utvecklingen afstadnade och Spaniens medeltid slutar med den
enväldiga monarkien, såsom bestämmande för statskicket.
Cortes fortforo att finnas, men sammankallades ej regelmässigt
och utöfvade ej något sjelfständigt inflytande. Spaniens
konstitutionella monarki är ganska ung, dess ålder sträcker sig
ej längre tillbaka än året 1808 eller knappt längre än 1812
och dess bestånd har sedan den tiden varit långt ifrån
oafbrutet. I sitt uphof var den konstitutionella monarkien i
Spanien en frukt af franska revolutionens läror. Den
historiska utvecklingen är fästad vid följande hufvuddrag.
1) Jfr. öfv. T. I. p. 153—155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
