Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
hade sin del i romerska historien från den tid då de
inträdde i Romarenas stora rike. Men Italiens äldsta historia
är jnst historien om detta rikes hufvudstad, sjelfva »urbs
Roma» (staden Rom) och de stycken af riket, som lågo
medelpunkten närmast. Men mellan detta Italien, det gamla,
och de följande tidernas Italien, det nya, ligger en djup
klyfta, som stänger tvänne verldsåldrar. Klyftan öpnade
sig när romarväldet ramlade och Olympens hednagudar
flydde för Kristus. — Romerska rikets fall och
kristendomens seger betecknar skilnaden mellan tvänne så aldeles
olika verldsåldrar att när man talar om den senare man
eger att betrakta den förra såsom en belt atonan sak, den
der hafver sin historia för sig sjelf. Ett sammanhang finnes,
men ett sådant som betecknar brytningen mellan motsatser,
icke en fortgående utveckling. Italienarena kunna knappt
betrakta det gamla Roms historia såsom deras, ty det
italienska folk, som nu bebor Italien, fans ej då. Historien
om Rom, Scipionernes Rom och Ciceros och Cæsars, är en
historia om tilldragelser, hvilka timade i det land, som nu
är vår tids Italienares fädernesland, men den historien är
dock för dem såsom handlade hon om en annan verld. Dock
måste den romerska historien besitta ett eget interesse för
Italienarena, ett mera omedelbart än för något annat folk
derföre att sjelfva marken, der verldshändelserna gjordes, är
deras fosterjord och de må ega att räkna de urgamla
italienska folken såsom sine förfäder om också härkomsten är
långt ifrån oblandad. Ur Roms fall utgick det nya Italien,
ur folkvandringarne, som störtade Rom, det italienska folket.
1. Italien under medeltiden. Dessa folkvandringar förde
till Italien nya folkslag, Göter och Longobarder, båda af
Germanisk stam, men de gamla italienska folken voro ej
döde intill siste man, dessa folk, som hade varit »cives
Romani» (romerske medborgare). Och bland dem funnos
olikheter. Gallerne i norra Italien, Etruskerne i det mellersta
och ännu andra folk, som Roms historia känner, voro
särskilta folkslag och södra Italien hade emottagit starka
intryck från den grekiska verlden. »Magna Græcia» (stora
Grekland) var fullt af grekiska kolonier i det nuvararde f. d.
kon.-riket Neapel och på Sicilien. 1 dessa urgamla folkslag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
