Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter tidens sed, med blotfester och offer, skiftar derefter rofvet med sina tappra
följeslagerskor, hvilka sedan återgå hvar och en till sitt hem och sina husliga yrken.
Så omtalas af våra häfdatecknare, i hufvudsaken enstämmigt, fast med några
få olikheter till tid och namn[1], Småländska hjeltinnan Bländas bedrift och
anledningen till ortens benämning, Värend.
Mången skulle anse denna berättelse för dikt, eller för ett till Norden
öfverflyttadt äfventyr ur Grekernas Amazonverld. Minnesmärken finnas dock, som styrka
händelsens historiska grund, inom den ort, vi redan nämnt. Utom en mängd namn
på gårdar och ställen, såsom: Gräbbebackarna, der qvinnorna skulle hafva samlat
sig (Gräbba heter ännu i orten en flicka eller piga); Skägglösa by, i Skatelöfs
socken, så kallad af samma skägglösa här; Dansjön, der de slagne Danskarnes
kroppar kastades; och dessutom flera stensättningar och andra minnesvårdar; så
finnes ett bevis för händelsens sanning, som af alla är det vigtigaste. Allmogens
döttrar i Värends fem härader hafva från urminnes tider åtnjutit och åtnjuta ännu
lika arfsrätt med sina bröder; hvilket icke, efter Sveriges landslag, tillkommer
någon annan landsort af riket. Detta dem tillagda företräde är väl en följd af deras
någon gång visade mannamod. Brudar hafva, från urminnes tider, i denna nejd
ägt tillåtelse att nyttja trummor och andra krigiska hedersbetygelser, vid färden till
kyrkan. När sådant i 1686 års kyrkolag allmänneligen förbjöds, beviljade dock
Carl XI ett undantag för Värend, i ett bref af år 1691 till då varande
Landshöfdingen Grefve Dahlberg. Ända intill våra tider har till qvinnornas högtidsdrägt
hört en gördel af rödt kläde eller sidentyg, utsirad med broderier och fransar,
hvilken de kalla Fälttecknet, och som hvarje bondflicka tror sig bära såsom en
hedersprydnad, ett minne af stammodern Blända, om hvilkens bedrifter hon ganska
väl vet att berätta. Dessa, för qvinnorna inom en viss ort, ännu fortfarande
företräden och utmärkelser kunna svårligen (om man ej vill jäfva all historisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
