Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. Missöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
- Herman? upprepade jag helt darrande; Herman? Men,
min bästa fru, han kom aldrig och hem-tade mig
i qväll.
Ett skrik, och efter ett par sekunder kom min värdinna
rusande genom köket och in till mig. Allt det lilla
missnöje jag erfarit öfver att hafva blifvit glömd,
var i ögonblicket bortblåst och jag kände endast
förskräckelse.
- Hvar är min Herman? frågade min värdinna med
häftighet; min högra hand, - min förståndiga lilla
gosse - min Herman?
- Jag försäkrar, svarade jag och kände mig
nästan lik en förbryterska, jag försäkrar att han
alr drig kom.
- Kom han aldrig? skrek hon. Och han som ej tänkte
på något annat än att fara och hemta! Då han kom hem
sade jag: gå nu och lägg dig, Herman; jag skall
väcka dig då det blir tid att hemta engelskan; men
då klockan var half tolf sade han: mamma lilla, nu
får jag lof att gå, och så fick han på sig rocken,
stoppade en ljusbit i ena fickan och tändstickor i
den andra, för att lysa sin fröken uppför trappan.
Ack, han är så förståndig, den gossen! Men nu
är han bortkommen - har råkat ut för polisen - eller
är öfverkörd - eller har fallit ned i en vak! Ack,
ack, min stackars gosse!...
Den stackars modren vred snyftande sina händer.
Hvad i all verlden skulle jag taga mig till? Alla
som jag kunde bedja om råd, voro i drömmarnas land;
tant Fredrika var i krig både i Amerika och Danmark;
Sara prutade på rädisor, ute på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
