Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deri, att vissa verksamhetsmomenter äro förenade till ett
sammanhängande helt i hvarje af vana framgående verksamhet, dels
deri, att det af vanan framkallade upprepandet af samma
verksamhetssätt medför ett sammanhang mellan verksamheten i
föregående och efterföljande tider. Härtill kommer att den med
vanan följande ökade färdigheten och lättheten att verka på ett
visst sätt har med sig en ökad magt att i verksamheten
upptaga en större mängd af verksamhetsmomenter och derigenom
vinna både ett rikare innehåll och en vidare omfattning i
sin verksamhet. Slutligen har vanan betydelse för den
menskliga bildningen derigenom, att hon innebär en sammanslutning
emellan högre och lägre former af menskligt lif. Hon gör det
derigenom, att hon hos det högre, den mera fria och afsigtliga
verksamheten utvecklar den sida, hvarigenom denna visar sin
samhörighet och samstämmighet med det mera omedelbara och
oreflekterade hos menniskan. Det är genom denna det lägres
och det högres samhörighet, som menniskan är ett organiskt
väsende. Det är ock genom utveckling af det lägre och det
högre i deras sammanhang och icke i det högres afskildhet från
det lägre, som bildningen äfven inom sinnlighetens område
undgår ensidighet och får karakteren af rätt mensklighet.
Det återstår att fästa uppmärksamheten vid vanans möjliga
gemensamhet för flere menniskor. I det menskliga samlifvet
framträder på mångfaldigt sätt gemensamheten mellan
menniskorna. Den yttre omgifningens gemensamhet manar till
samverkan. Den naturliga samkänslan gör ömsesidigt meddelande
till ett behof. Sträfvandet efter högre bildning kan icke nå sitt
mål utan mångsidig vexelverkan. Förhållandet mellan de olika
äldre och yngre generationerna framkallar behofvet af uppfostran
och undervisning. Det menskliga samhället bildar en högre
omgifning, i hvilken menniskan såsom samhällsmedlem lefver och
verkar tillsammans med andra samhällsmedlemmar. I all denna
gemensamhet ligga anledningar till utbildning af gemensamma
vanor, och äfven i alla dessa förhållanden gäller det, att det icke
finnes någon bildbarhet, der icke några vanor kunna införas.
Det är klart, att hvad som blifvit anfördt om vanan också
har sin tillämplighet på seden, om ock med några modifikationer.
Seden visar sig vara en högre form än vanan. Detta röjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
