Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Kärlek och giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
NIONDE KAPITLET.
sätter hon sitt motstånd, tills hon antingen ger sig till
tåls eller friaren afstår från henne.
Huru svårt det för en åskådare är att afgöra, i hvad
riktning hennes önskningar gå, berättar Graah ett
märkvärdigt exempel på.1 En ung, duktig rodderska i
hansbåt, Kellitiuk från ostkusten, blef en dag röfvad och
släpad till bärgen af en ostländare vid namn Siorakitsok
trots det häftigaste motstånd från hennes sida. Då Graah
hade deri uppfattningen, att hon alldeles icke ville ha
honom, hvilket också bekräftades af dem, som stodo henne
nära, gick han efter och befriade henne. Några dagar
senare, då de höllo på att göra sig resfärdiga och båten
nyss var utskjuten, sprang Kellitiuk ut i den, lade sig
ner under tofterna och bredde påsar och skinn öfver sig.
Det upptäcktes snart, att det var emedan Siorakitsok
just-landade på ön, medförande sin far som sekundant. Medan
Graah ett ögonblick var frånvarande, sprang han öfver
i båten och drog fram sin dam ur hennes gömställe.
Graah fick bud därom, och öfvertygad om, att hon
verkligen hyste motvilja mot sin brutale friare, ansåg han det
för sin plikt att befria henne. Då han kom till hjälp,
hade friaren redan fått henne till hälften ur båten, och
fadren stod färdig på land för att hjälpa till och dra i
väg med henne. Då Graah ryckte henne lös och gaf
honom anvisning på »svarta Dorthe», en annan
rodderska, som han gärna ville bli af med, lyssnade den
besvikne mannen lugnt på honom, mumlade några
obegripliga orcl i skägget och gick bort med vred min och
hotande blick. Fadern tog sig icke sonens öde nära, »han
hjälpte oss att lasta fartyget», säger Graah, »och sade
oss därpå sitt säkerligen välmenta farväl.» Då de skulle
resa, funno de emellertid Kellitiuk ingenstädes, fastän man
1 Graah: »Undersøgelsesreise til Østkusten af Grönland».
Köpenhamn 1832, sid. 145—148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
