Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•218
När Grane kom för att säga godnatt till
professorn, passade denne på ock sade afsides till
honom med ett leende:
— Nå, hur är det nu? Hvad tycker du om
Upsala i kväll?
Grane skrattade.
— Jag rymmer nog en vacker dag, sade han.
— Ah prat, sade professorn.
Och därmed skildes de.
Men när gästerna gått, tog professorskan fatt
på sin man och anförtrodde honom, att hon hade
’ grundligt misstagit sig på Grane. Han var ej den,
hon trott honom vara. Men kandidat Randers!
Det var en ung man, sådan hon ansåg, att en
ung man borde vara. Han var hygglig och bildad
och intelligent och intresserad i almänna frågor.
Och dessutom var det en bra ung man och en
renlefvande ung man, och hon kände sig redan
nästan som en mor för honom.
Grane följde Randers hem till hans port, och
deras samtal fortsattes. Han kände behof af att
meddela någon sitt samtal med professorskan, och
han berättade alltsammans för Randers.
Randers hörde på och smålog, yttrade ett par
lindriga invändningar mot Granes uppfattning af
saken, men sade, att han ändå fullkomligt förstod
honom och sympatiserade med honom. Han bad
Grane besöka sig, när han ville, hvarpå Grane
genmälte, att han nu mera kände sig ganska en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
