Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
som om vintern stäldes framför brasan, frun satt
ocli arbetade.’ Barnen sprungo omkring och gjorde
odygd. f Grane satt mest för sig själf. Det fans
veckor, när han knappast deltog i samtalet. På
eftermiddagen var det ännu en timmes lektion
med gossarna, och sedan hade han aftnarna fria.
A, dessa aftnar, hur han njöt af dem. Att
få stänga in sig på sitt rum, veta, att man hade
rätt att vara instängd, att ingen skulle komma
för att störa. Då läste Grane mycket, och han
läste på det särskilda sätt, som man gör, då man
känner sig ensam, när man i hvarje bok, där
sådant kan ske, lyssnar till de ord, hvilka sägas, som
till en lefvande människas varma röst. Man hör
ett hjärta klappa mellan raderna, bröstet fylles af
sympati, ögat tåras. Det är, som om man i
tysthet tryckte handen på en okänd vän. Och
sådana vänner fick Grane under denna tid många.
Han skref äfven ett och annat, utan att dock
tänka på att trycka det. Det tjänade blott till
ett aflopp åt hans egna tankar. Och dessutom
förde han en tid en dagbok af det
egendomligaste slag.
Grane hade under sina tidigare studentår haft
en kort kärlekshistoria.
I den familj, där han under skoltiden var
inackorderad, såg han ofta en ung flicka, som gick
för att taga pianolektioner af frun i huset.
Hon var då sexton år gammal, hade gråblåa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
