Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
EOS |
Utgifven af Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet.
Pris:
då minst 10 ex. beställes direkte från
redaktionen är priset 3 penni per nummer;
annars 5 penni. | N:o 15.
Redaktör: Alli Trygg. | Tidningen erhålles
från redaktionen, Folkets Hem, Helsingfors
och utkommer en gång i veckan. |
Lasse med träskorna
eller
„Bäst som sker.“
— Du får ge dig ut i verlden och
försöka ta dig fram själf, sa’ far hans till Lasse.
Du äter för två, men gör bara nytta för en
half. Adjö med dig!
— Bäst som sker, sa’ Lasse, ty det sa’
han om allting.
Innan han gaf sig af, gick han ut på
logen för att säga adjö åt tomten, som med sin
röda lufva på lintottshåret och sina stora
träskor på fötterna satt i ett hörn och
funderade.
— Jag ska’ ut och resa sa’ Lasse.
— Jaså, ska’ du det. Nå lycka till då,
svarade tomten. Du skall väl ha något till
reshjälp af mig, kan jag tänka, forsatte han.
— Ja, det vore allt bra, tyckte Lasse.
Och väntade att han skulle få en trollring
eller något annat fint.
— Du ska’ få mina träskor. De äro
gamla och slitna och jag gör ingenting med
dem längre.
Lasse tittade en stund på de gamla,
klumpiga träskorna och tyckte allt, att tomten
kunde gifva honom bättre resgåfva än så,
han som alltid varit så snäll mot tomten
och delat med sig åt honom af gröten.
Men så sa’ han:
— Bäst som sker, jag kunde blifvit utan,
och nu slipper jag i alla fall gå barfota.
Han gaf sig af genom dystra skogen, där
han hörde vargen tjuta lite emellan, när
natten föll på. Då började Lasse känna sig
hungrig. Rätt som det var hörde han, hur
det brakade och knastrade i grenarna, som
om stormen gått fram. Det var
skogsjätten, som kom. Lasse försökte ge sig i väg,
men jätten fick syn på honom, nöp tag i
honom med tummen och pekfingret och
lyfte upp honom med träskor och allt.
— Hvad är du för en? sporde jätten.
— Lille Lasse, blef svaret, ty han var
hvarken rädd för jättar eller tomtar.
— Dig äter jag upp till kvällsmat, sa’
jätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eos/18931894/0061.html
