Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsar af milda former, med dess tall- och grandungar och vackra
björkhagar. Så svänger vägen upp till den af nuvarande ägaren uppförda
rymliga hufvudbyggnaden mellan tvenne flyglar på häfdvunnet svenskt
herrgårdsmanér. Från flaggstången på taket öfver verandan bölja för
vinden de svenska färgerna och från flaggstänger på gården svaja —
åtminstone var detta fallet, då jag för några veckor sedan njöt Halmbybodas
älskvärda gästfrihet — en norsk och en rysk flagga. Betydelsen
af denna flaggornas trippelallians är sannolikt för läsaren bekant; den
svenske läkarens båda döttrar äro gifta med utländingar — den äldre
med en norsk skriftställare Marius Selmer, den yngre med en af Leo
Tolstois söner, sin snillrike faders namne.
Här är doktor Westerlund helt och hållet landtbrukare och
trädgårdsodlare. Han inspekterar sina vackra mjölkkor af Ayrshire-ras,
sina snöhvita långhåriga getter och sina likaledes hvita höns. Hönseriet
är verkligen en sevärdhet, fint och propert hållet efter alla konstens
regler. Öfver de olika ingångarne stå anslag om eröfrade pris vid
utställningar. Burarnes invånare — af italiensk ras tror jag — vrida på
nacken, brösta sig och klucka med aristokratiskt själfmedvetande: de
äro hofleverantörer, bevars väl, och de runda välformade äggen, liksom
de välgödda kycklingarna, lära från en af hufvudstadens uppköpare leta
sig väg till själfva kungens bord.
Framför hufvudbyggnaden utbreder sig en gammaldags trädgård,
och där utanför stå i ändlösa rader månghundrade fruktträd, efter
mönstret af sydligare länder planterade midt uppe i fälten. Det är ett
litet stycke Sydtyskland, kanske närmast Böhmen, midt i Uppland. Om
våren, när äppelblommornas skära skyar strö sin doftande blomstersnö
öfver denna nyskapade lustgård, kommer med vinden minnet af det
gamla ordet: »Den som planterar fruktträd, hans namn skall prisas af
efterkommande».
Utanför Enköping ligger en vacker skogsås, den s. k. Gröngarnskogen.
Doktor Westerlund är enligt egen utsago synnerligen kär i den
och gör allt för att främja dess anordnande till en angenäm tillflyktsort.
En gång måste han dock bekänna, att han varit så upptagen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
