Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IX. Natt och Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ännu en gång lyfte den döende sin blick. Den sökte
Engelbrekt, och när den träffade dennes ädla men sorgsna
drag, sög den sig liksom fast vid dem och brast, i det ett
leende bildade sig omkring munnen.
*
Det blef en dyster natt på Örebro slott. När morgonen
inbröt, stod Engelbrekt vid vännens likbår. Han höll tvenne
pilar i sin hand, och öfvertygande sig med en flyktig blick,
att de tagits ur samma koger, som den, hvilken blifvit
Belgstings bane, lade han dem till de öfriga, hvilka jämte bågen
blifvit lagda vid den dödes fötter. Omkring hans hals glänste
silfverkedjan, och de höga vaxljusen, som brunno rundt
omkring, kastade sitt flämtande sken på så väl kedjan, som
pilarna. Båda dessa klenoder skulle följa honom i grafven, det
var Engelbrekts vilja.
Engelbrekt dröjde länge vid liket och tycktes med
uppmärksamhet läsa i det ännu i döden vackra anletet, hvars
leende mun ännu påminte om dödsögonblickets lycksalighet.
Först ljudet af tunga steg bakom honom väckte Engelbrekt.
Det var Ulf. Han kom med ombundet hufvud, och ännu
syntes bloddroppar i det isgrå skägget.
»Jag kommer från båtarna», sade han, »de ligga rustade
vid båtstaden, och din häst står vid slottsdörren och väntar!»
»Godt», genmälde Engelbrekt, »men huru är det med dig?»
»Sankt Göran månde veta, husbonde, men när olyckan
är framme, så är hon ... men när jag kom in i stallet, så
for gamle Blacken som en besatt i spiltan, och fast vi borde
vara så gamla vänner och äro det, så slog han upp, just som
jag reste mig, efter att hafva sett om hofvarna på din häst
och träffade mig i hufvudet ... jag tumlade till marken så
gammal jag är, och det är ännu, som det skulle gå omkring
i hufvudet på mig ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0800.html
