Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem. De betalade sin skatt så långt de kunde, men när denna
skatt på ett lagvidrigt sätt bestämdes och på ett ännu
lagvidrigare sätt uttogs, då förgick dem tålamodet. Då sågo de,
att hvad de hållit som kärast, deras frihet, blott var ett tomt
ord. Och ej nog därmed, deras rättigheter såsom människor
kränktes. Det var ej blott deras fäderneärfda gård och grund,
som togs ifrån dem, utan de behandlades som rättslösa djur.
Morgondagen skulle nu afgöra, om friden skulle
återvända till Sveriges folk, eller icke. Konungen skulle själf
afgöra saken, och i hans svar låg tillika ett tillkännagifvande,
om han ställde sig utom eller inom lagen. I det förra fallet
kunde man knappast förutse hvad som skulle följa. Blott
det var klart, att det skulle blifva strid på lif och död. Ty
den människa, som är drifven till det yttersta, strider så.
Hon måste segra eller dö.
Tonerna af en stormande dansmusik trängde fram från
kungssalen. De åstadkommo ett matt leende på Engelbrekts
läppar, men ett leende, som är sorgens broder. Det var, som
om han sett båda dessa motsatta taflor icke sida vid sida,
utan den ena ofvanom den andra. Han såg den ystra
munterheten hos konungen liksom hvila på suckar och tårar och
blod. Marken var undergräfd under hans fötter. Han och
hans riddare dansade liksom på sin egen graf — eller det
berodde på konungen själf, om så skulle blifva.
En häftig ordväxling på något afstånd och ljudet
liksom af tvenne svärd, som dragits, väckte Engelbrekt ur hans
tankar.
»I skolen taga tillbaka edert ord, Otto Pogwisch»,
utropade en häftig stämma, »eller också skall jag med svärdet
i hand bevisa eder osannfärdigheten af edra utlåtanden om
jungfru Brita!»
»Jag visste icke», hördes Otto Pogwisch svara, »att I
togen eder så nära af eder brorsdotter. Knappast skulle
hennes trolofvade, herr Erengisle Nilsson, tagit mina ord så
hett. Men jungfrun är fager och I ären ung, herr Erik
Axelsson!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
