Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de flesta buro tunga riddarkedjor af guld och gyllene sporrar.
Jakthorn af silfver hängde om hvars och ens hals. Tåget
slutade med jaktbytet, som var lastadt på trenne hästar.
Främst red en lång, högväxt man, hvars hållning och
later tillkännagåfvo den högt uppsatte. Stolthet och
härsklystnad stodo att läsa på hans panna, men äfven lättsinne
och njutningsbegär. I hans blick låg visserligen något som
talade om makt och höghet, men där låg äfven något fräckt
och hårdt och hjärtlöst. Man skulle i vissa ögonblick varit
färdig att taga honom för en slaf, som styrt ut sig med den
frie mannens kännetecken, begagnande sig af dem för att göra
sig dennes rättigheter till godo. Det var icke en inneboende
storhets majestät, som öfver allt och alltid gör sig gällande,
utan en yttre och liksom tillfälligt tillkommen. En
konungaborg, som var ämnad att väcka vördnad och aktning, men
hvars herre icke var hemma.
Det var Erik af Pomern, konungen öfver Sverige, Norge
och Danmark.
Vid hans ena sida red en ung riddare med mörka,
blixtrande ögon. Det var herr Otto Pogwisch, sonen af konungens
förklarade gunstling, herr Bengt Pogwisch, som aflidit året
förut (1432). Den unge riddarens moder hette Ida
Königsmark till Gladsax och kallades vanligen fru Ida till Gladsax.
Han tycktes i mycket vara en afbild af konungen, något
som äfven bidrog att gifva styrka åt det gängse talet, att
ett innerligare förhållande, än som var tillåtligt, ägt rum
mellan konungen och fru Ida.
På den andra sidan om konungen red en äldre herre.
Det var en dansk riddare, som hette Erik Krummedik, och
han var den ende danske riddaren i konungens sällskap. De
öfriga utgjordes af pomerska herrar.
En allmän belåtenhet tycktes vara rådande, och konungen
själf var vid det bästa lynne i världen. Han skämtade och
log mot den unge herr Otto, som om han för dagen kastat
alla regeringsbekymmer öfver bord, och de andra herrarna
logo, så ofta konungen log. Endast herr Erik Krummedik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
