- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
188

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Han synes icke göra sig väl så brådt som munken»,
svarade Peder Ulfsson, »dock tyckes han rida raskare än den,
som blott vill skynda hem undan stormen.»

»Vore det ock så, som I sägen», inföll drängen, »att den
ryttaren som nalkas, ville samma väg som fader Johannes,
och visste han, att denne voro före honom, så skulle han
likväl aldrig hinna honom. Fader Johannes tog Herman
Bermans häst, och likare springare än Brand finnes icke i något
stall i Dalarne, om han så finnes i Sveriges rike.»

»Godt och väl med hästen, dräng, men kan fader
Johannes också hålla ut en ridt, sådan som han nu tycktes hafva
i sinnet?» frågade Ornäsherren.

»Därom vet jag intet att säga», genmälte drängen, »men
så mycket är visst, att viktiga saker hafva timat, sedan jag
red från Kårberget, eftersom fader Johannes rider själf och
icke skickat någon annan i sitt ärende.»

Härunder fortsatte männen sin väg i sydlig riktning åt
Torsångs kyrka till. Men ryttaren, som hördes komma norr
ifrån, nalkades allt mer, och snart hördes ljudet af hans häst
så nära, att de tu stannade för att invänta honom och låta
honom rida förbi.

Och ryttaren kom. Han red en stor och stark häst, men
själf var han liten och spenslig till växten. När han var
midtför de tre fotvandrarne, af hvilka Hans Djäkn och Peder
Ulfsson stodo på ena sidan om vägen och Engelbrekts dräng
på den andra, stannade han sin häst.

»Guds fred, gode män!» hälsade han med en mild stämma.

»Gud signe!» svarade männen.

»Här ligger en störtad häst vid vägen ett stycke härifrån»,
vidtog åter ryttaren, »kännen I den ryttaren som haft så
brådt i natt, eller hafven I måhända sett honom?»

»Vi komma från min gård, här invid», svarade Hans
Djäkn, »och hafva ej sett hvad du talar om.»

»Är du då Hans Djäkn till Jönshytta?» sporde ryttaren.

»Ja väl, det är mitt namn! Du är då ingen främling
här i trakten?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free