Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
marken rundt omkring rör sig, och denna
ljudlösa rörelse gör mig ännu mera ängslig och rädd
till mods. Jag följer med blicken, hur skuggorna
rinna fram öfver marken och draga svarta slöjor
öfver ogräset och öfver mitt sinne. Ett hufvud
skymtar fram i buskarne, studsande mellan
grenarne som en boll.
Ivan hvisslar sakta och säger:
»Det är Kostja!»
Jag känner Kostja, — en femtonårs gosse,
blåögd, ljushårig och klent byggd. Det är två år
sedan han slutade i skolan, och Michajlo bereder
honom nu till att bli hans biträde.
Och jag förstår, att jag med flit tänker på detta,
jag vill med dylika bisaker döfva min blygsel och
fruktan.
Kostja kommer rusande, flåsande, rösten slår
öfver.
»De ha kommit! De fråga efter dig, munk.
Se här — morbror Peter har skrifvit ett bref och
befallde mig följa dig till Lobanovska klostret,
kom!»
Jag stiger upp och säger åt Ivan:
»Farväl, broder, hälsa alla och bed dem
förlåta mig!»
Men Kostja knuffar till honom och
kommenderar strängt:
»Gå, du! Hvem skall han hälsa? Alla äro nog
redan bortförda som höns till marknaden!»
Yi ge oss af. Kostja går före och berättar
hviskande, hvad han sett därnere.
Jag följer efter honom, och från alla håll rycker
man mig i skörten och ärmarne, och det är, som
om någon frågade:
»Hvart skall du gå? Du har bragt andra i
knipa, och så rymmer du själf?»
Jag säger högt, liksom talande med mig själf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
