- Project Runeberg -  En bikt /
57

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kände mig ängslig och betryckt och hade ingen
kraft att lefva.

Jag beslöt att hänga mig.

Det var på natten, jag låg och kastade mig i
sängen fullt påklädd, för mitt minne stod Olga,
ren och oskyldig, hennes blå ögon lyste med en
varm glöd och ropade mig. Månen blickade in
genom fönstret, på golfvet lågo de ljusa
gångmattorna, — de gjorde det ännu mörkare i mitt
sinne. Jag rusade upp, tog en repstump ur
fågelnätet, slog in en spik i takbjälken, gjorde en
ränn-snara och ställde en stol inunder. Jag tog af
mig rocken, slet bort skjortkragen och fick plötsligt
se ett litet otydligt ansikte skymta fram på väggen.
Jag var färdig att skrika till af fasa, men så
förstod jag, att det var mitt eget ansikte i Olgas
runda spegel. Jag såg närmare på det, — virrig
och beklagansvärd såg jag ut, med tofvigt hår,
infallna kinder, hvass näsa och halföppen mun,
som om jag legat i själtåget, och ögonen blickade
som ur fjärran med ett pinadt, förtvifladt uttryck.

Det gjorde mig ondt att se ett mänskligt anlete
så ha mist all sin fägring, och jag satte mig på
bänken ocli grät öfver mig själf som ett barn,
som fått bannor. Men sedan jag väl fått gråta,
skämdes jag öfver rännsnaran som ett tomt gyckel,
slet förargad sönder den och slängde den i en
vrå. Döden är ju också en gåta, och jag sökte
lösningen på lifvet.

Hvad skulle jag göra? Ännu några dagar gingo,
men så tyckte jag, att jag längtade efter frid, —
jag måste tvinga mig till ånger, bita ihop
tänderna och gå till prästen.

Det var en söndagseftermiddag jag gick till
honom, ban satt med prästfrun och deras fyra
barn vid bordet och drack te, och på hans svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free