Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Allmän öfversikt af häradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. JÖSSE HÄRAD. ORSAKER TILL UTVANDRINGEN. VÄRNPLIKTEN, (il
(let blott skötes. Och hvad som förvånar mera är, att dessa
uttalanden, om de än icke komma så ofta som de motsatta, dock alltid
förskrifva sig från folk som man har all anledning att sätta tro och
lit till, såväl i deras egenskap af praktiserande jordbrukare som
ock genom deras intresse för allmänna frågor. Man får en
förnimmelse af, att där intresset och lusten, vakenheten och
kunskapsbegäret finnas, där får jorden en ans som lämnar brukarna god lön för
mödan, i dalgångarna är det själfklart att detta intresse för
jorden lättare kan leila till ekonomiskt utbyte, men också uppe på
höjderna, i skogarna, kunna påträffas jordbrukare, som med lefvande
lust satt sig före att af jorden skapa sig sin utkomst. >Jordbruket
kan reda sig utan skog, blott man ligger i ocb arbetar och inte
misshushållar.» (Brunskog.) — »Jordbruket bär sig nog bra i dessa
trakter.» (Gunnarskog.) — »Jordbruket kan nog bära sig, om det
skötes riktigt.» (Mangskog.) — ’Nog skulle jordbruket gå här, om
inan blott ville lära sig taga i litet bättre.» (Mangskog.) — »Ha.de
den bestämda uppfattningen att jordbruket i Värmlands västra
delar kan bära sig.» (Eda.) — »Hade arbetat som torpare i två år
och ansåg att jordbruket kunde bära sig blott man arbetade » (Eda.)
— »Jordbruket har mycket svårt att reda sig utan skog, men det
går nog.» (Köla) — »Hade skött en gård i sju år och kunde säga
att den bär sig utan biinkomster, men det. har kräft ett intensivt
arbete.» (Arvika socken.) — »Jordbruket bär sig knappast, men det
lyckas nog för en del.» (Boda.)
Det måste således i allmänhet biinkomster till för att få
ekonomien att gå ihop, och för dessa biinkomster är förut i hufvudsak
redogjordt. Dessa biförtjänster äro säkerligen talrikare nu än på
1800—70-talen, trots bruken då voro i verksamhet, ty då —
åtmins-toue synes sa ha varit fallet på 18ß0-talet — voro inånga af
socknarna öfverbefolkade. Xär järnbruken nedlades, slutade lirukskörslorna
för en tid och bonden fick återvända till jorden, men dels hade
bruksbefolkningens försvinnande minskat afsättningsmöjligheterna
för jordbruksprodukter, och dels hade den minskade arbetstillgången
drifvit bort mänga torplägenhetsinnehafvare, sä att bonden snart
ansåg jordbrukets skötsel omöjlig och sökte sig en annan biförtjänst.
Det blef dä skogen. När de nya kommunikationslederna drogos
dit upp på 1870-talet, kom skogstrafiken i gäng.
Jordbruket fick ligga i efterhand, arbetskraften blef både dy •
rare och svårare att anskaffa, och så skapade man sitt behöfliga
kontanta kapitäl af skogen. Det är obestridligt att a hvarje
bruk-niugsdel numera sitter ett betydligt mindre antal personer än hvad
fallet var för några tiotal år sedan. Statistiken visar att summan
af i mantal satta hemmans- (och bruknings-) delar ur betydligt högre
för år 1900 än för 18u’5, medan folkmängden däremot i allmänhet,
’»»/os 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
