Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bruket af prolllomina. 195
11umquam satisfacio. Virtus pel— se ipsa placet. Efter
memet, –nobismet, nOs1net o. s. w. står ipse alltid i lika kasus.
Anm. Wid pronolnina posflessiva står ipse wanligen i genitivus, t.
ex. mea ipsius, nostl–a ipso1llum ope1–a; dock äfwen inominativus, när sub-
jektet är samma person, som den, hwilken genom det possessiva pronominet
betecknas. Vestra ipsi virtute Vicistio.
D., Pronomen relativuln.
§ 226. 1.. Pronomen relativum rättar sig tilI kqsus cfter
sitt förhållande i satsen, men till– genus och numerus ”efter sitt
korrelat (det ord, hwarpå det l)ar afscende); as—sc1—– det en hel sats,
sättes det i neutr. sing. (qu”od, äfwcn id quod)”. Pompejus,
quod (jd quod) mihi summo dolori est, ipse se afflixit. Timo-
1eon, id quod difficiliusA putatu1—, nlulto sapientius tulit- se-
cundam quam adversam fortunam.
Har prOnomen relativum afseendc på flera ord, så gälla
de i §§ 134—135,gifna regler, t. ex. pater et ma–ter, qui
mihi sunt mortui; divitia3 et llonores, qua9 caduca .sunt.
Om substaI1tivet, hwarpå prono1nen re1ativun1 har afseende,
destämmes af ett appositio1llsord, så kal1 relativet äfwen rätta sig
cfter detta. F1umen Rhenus, quod (qui) ag1—uln helvetium a
germanis dividit.
2. Står i relativsatsen ett substantiv såso11I predikatsord,
så rättar sig relativet mestadels efter detta; t. ex. Pompejus,
quod imperii lumen fuit; Theb3e, quod Boeoti3e caput est;
likwäl icke, om wid substantivet pronomen determinativum är
1Itsatt eller underförstådt, ellcr o1II ett Pronomen indefinitum är
tillfogadt. Animal, quod homineln vOcamus. Est genus quod-
dam hoIninum, quod helotes vocatur. n . v
3. Predikatets verb i den relativa satsen, i l)wilken p1—On.
1—ell. är subjekt, rättar sig till person efter korrelatet. Ego non
is su1n, qui mOrtis metu terrear. Tu n”on is es,. qui —
ter1—earis. Ego et tu non ii sulnus, qui terreamur (§ 136).
Vestra, qui cum summa il1tegritate vixistis, hoc maxime
interest.
§ 227. Korrelatet indrages i den relativa satsen,
1) om den relativa satsen går chförut, och i hufwudsatsen följer is
eller hic. Quam quisque norit arte1n, in hac se exerceat.
2) omm korrelatet i swenskan står som appositionsord fr–amför
relativsatsen. Ga:1l0rum hoc inventum est, qūffi natio (ett
folk, son1; icke: nationjs, quffi), ad hujuscemodi artificia ab
ipsa natura facta videtur. Firmi et constantes alnici
deligendi sunt, cujus generis est n1agna penuria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
