Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidlyftigt. Jag vill derför endast fästa mig vid den
luminösaste; se här:
»I tankens rike väljes man till kronan,
till lagerkronan.»
Att det i tankens rike måtte gå helt annorlunda till
än i Sveriges rike, har jag länge misstänkt, och med nöje
finner jag här min misstanke bekräftad. I sistnämnda rike
erhåller man lagerkronan icke genom val utan genom
lexläsning, hvilket både jag och tant af egen erfarenhet kunna
bevitna, emedan vi bägge äro filosofie magistrar.
»– – den en sak förstår
Skall också döma, det är tingens ordning.
Så troddes fordom, så tros nu ej mer.»
Nej man tror det icke mera, man vet det. Visserligen
anmärker författarinnan till "Teckningar ur hvardagslifvet’*
att "tro och vetande äro eviga syskon", men hon har
förgätit tillägga att dessa syskon aldrig gjort sig kända för
god syskonsämja.
»Ej mäte vi oss med de stora döda,
Men deras andar äro ej försvunna,
På gyllne stolar sitta de i molnen,
De hviska stundom ned uti vår själ, etc.»
Det är bekant, att olika folkslag hafva gjort sig olika
begrepp om tillståndet efter döden. Nationerna och deras
talemän, skalderna, hafva skapat ett Eden efter sitt eget
beläte, och dit förflyttat alla de sysselsättningar som på
jorden varit dem kära, alla de njutningar som på jorden
mest lockat deras åtrå. Den fornnordiske skalden diktar
ett Valhall, der kämparne dricka mjöd och skifta hugg;[1]
den arabiske ett paradis, der de rättrogna betjenas af sköna,
evigt unga flickor; den amerikanske vilden hoppas efter
döden en oupphörlig och oupphörligt lycklig jagt i den
store anderis parker, der vildt aldrig tryter. Frågas mig
nu, hvar den svenska skaldekonsten år 1834 förlägger de
saligas hemvist – så svarar jag med Tegnér:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
