Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 FÖRELÄSNINGAR OCH AFHANDLINGAR.
viljes, i det att — jag låter mig brännas inne med honom, ty
icke rädes jag döden”. Det gick som han trodde: de blefvo
alla, utom en, innebrända. Icke en bön om förskoning, icke
ett klagorop gick öfver deras läppar. Då en af fienderna, som
sprungit upp på det brinnande husets vägg, frågade den af
lågorna omhvärfde Skarphedin: "Gråter du nu?” ger denne
genast till svar: "Ingalunda; sant är dock, att röken svider
mig något i ögonen.” Derefter tiger han, men hugger sin
stridsyxa med sådan kraft i husets timmergafvel, att hon in-
tränger till bladets halfva djup i timret.
Då hämdens — i synnerhet blodshämdens — lidelse rasar i
nordbons bröst, visar sig sjelfbeherskningen i ett iskallt lugn,
i en själsstyrka, om hvilka grekerna icke hade ens en aning.
«Men det är”, säger Thomsen, "icke blott lidelsen, i hennes
uthållighet, ej heller lugnets inbitna harm, som åtskiljer den
nordiska anden från den sydliga, det är ännu mer denna viljas
orubbliga fasthet, som icke brusar upp eller rasar med natur-
kraftens vildhet, utan städse tillbakatränger häftigheten och
liksom insuger densamma och låter den inverka på beslutens
innersta driffjädrar. Det är det lugn, hvarmed den unge fader-
löse sonen, som vet att hämden åligger honom såsom en helig
pligt, under en följd af år döljer sin lidelse för att låta den
mogna, under det han tager all fyndighet till hjälp för att
leda faderns mördare bakom ljuset — skepar sig som en fåne,
ligger i spiselns askvrå och rufvar oupphörligt öfver sin själs
hela innehåll — hämden, tills allt är förberedt, och då, då full-
bordas gerningen med samma kallblodighet.” Det är samma
lugn, hvarmed den gråhårige, ålderdomsskröplige Håvard,
hvilkens son har dödats, i två långa år ligger till sängs och
icke talar ett ord, till dess att hämdens lidelse har gjort hans
lemmar så smidiga, att han med ens reser sig och med kallt
mod förbereder och fullbordar mandråparens undergång. Det
är slutligen det lugn, med hvilket qvinnan dag och natt in-
gjuter droppe efter droppe af hämd i sin makes och i sina
Oriqir
igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
