Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terst af dem verkade eller bragta till aktualitet i och for oss, men
dock kunna vi icke för oss angifva, hvilka de särskilda förnuftiga
väsenden äro, till hvilka hvar och en af de sinliga hänföra sig. Med de
förnuftiga förnimmelserna deremot är förhållandet ett annat, ty vi
kunna här med reflexionens hjelp blifva medvetna af de väsenden, i
hvilka de hafva sin grund. — Förnimmelserna måste enligt sitt
begrepp hafva ett innehåll, ty en förnimmelse, som saknade innehåll är
motsägelse, och de förnuftiga förnimmelserna måste hafva förnuftigt
innehåll. Vissa af dessa förnimmelser hafva nu till innehåll
menni-skans eget ursprungliga väsen eller äro dess verkningar, i andra
förnuftiga förnimmelser uppfatta vi Gud och åter i andra förnimma vi
samhällena. Äfven de förnuftiga förnimmelserna framträda först under
känslans form, sedan det inre, aktucla eller medvetna hos menniskan
framstått såsom en motsats mot det yttre, potentiela eller omedvetna
och hafva formen af resignation, ty menniskan finner sig såsom i
öf-rigt blott sinlig underordnad under det högre och förnuftiga, som hon
i sin känsla fattar, samt äfven af elevation, emedan hon genom dessa
förnimmelsers innehåll finner sig upphöjd inom en högre sfer af lif,
som är af annan art än det naturliga och sinliga. Hela det förnuftiga
medvetandets innehåll fattar hon först såsom en enda total
bestämdhet, den religiösa, utan att skilja mellan dess särskilda moment, men
slutligen skiljer hon mellan den religiösa känslan, hvilkens innehåll är
Gud, och den moraliska, i hvilken hon fattar sitt eget sanna väsen.
Till sist urskiljer hon äfven vid högre reflexion de sociala känslorna,
hvilkas innehåll samhällena äro. Och, liksom de sinliga känslorna,
t. ex. organsensationerna, äro de tillstånd, som menniskan har i relation
till eller genom sin bestämdhet af ett annat, tingen, likaså äro de
förnuftiga känslorna tillstånd, former af behag eller obehag, som hon har
genom sitt förhållande till de personliga väsenden, som innehållas i
henues sjelfmedvetande. Derför ega vi rätt att från faktum af
förnuftiga förnimmelser, äfven förnuftiga känslor, sluta till förnuftiga
väsenden, af hvilka de äro verkade. Men om ock menniskan redan på
förnuftiga känslans ståndpunkt har förnimmelser af de förnuftiga
väsendena, så har hon dock ej medvetande om hvad de väsenden i sig
sjelfva äro, hvilka hon här fattar. Ty på samma sätt som menniskan
äfven i sinligt afseende såsom omedvetet förnimmande står i
förhållande till andra föremål i det yttre, såväl menniskor som ting, och
har af dem en förnimmelse, utan att hon ännu eger insigt i deras
väsen eller vet hvad det är, som bestämmer henne, så förhåller det sig
äfven inom det andliga området. Menniskan måste först hafva nått det
klara medvetandets ståndpunkt och under denna form måste hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
