Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig dock in, att den passade in på åtskilliga
samhällsförhållanden.
Den lille körsvännen föreställer jag mig som de
härskande i landet, och de två andra gossarna,
“hästarna“, som arbetarklassen, löneslavarna, vilka trots
sitt större antal och sin större styrka låta sig
regeras och utsugas av det lilla fåtalet härskande.
Vi känna att militarism och krig utsuga och
förtrycka oss, och att de äro till nytta blott för de
härskande, men till skada för oss. Men ändå göra vi
fogligt militärtjänst, ändå gå vi utan motstånd ut i
krig att dö eller lemlästas, och kanske förlora vår
livslycka. Varför göra vi detta? För det vi äro
dumma och fega! Somliga tro, att krigen måste
vara och andra våga icke neka för straffets skull.
Och så bedja vi så ynkligt våra herrar att vara litet
snällare mot oss, att icke pålägga oss ökade
militärbördor, större skatter, utsträckt övningstid! Vilka
kreatur vi äro! Med dylikt onyttigt gnäll sysselsätta
vi oss, då vi i stället borde göra det enda värkligt
nyttiga: samfält vägra militärtjänst av vad slag det
vara må.
Låtom oss icke skrika om “orättvisa“ och
förtryck, när våra herrar öka militärbördorna, när de
ställa till krig och skicka oss ut däri. Låtom oss
söka skulden hos oss själva. Ty våra herrar göra
ju endast vad vi tillåta dem. Och de sätta oss till
militärtjänstgöring därför att vi finna oss däri.
Fy skam, så’na trälar vi äro!
Under mitt grubbel över min olycka hade jag också
grubblat över det, som var orsaken till militarismen.
Jag hade redan kommit till den åsikten, att arbetarna
borde vägra soldattjänst. Men jag menade dock, att
de härskande i landet voro skuld till militär- och
krigseländet. Och så nu, dessa nya tankar! Jag kände
mig till en början icke riktigt säker på mig själv,
men jag kände mig snart säker på, att jag hade rätt.
Det kan hända, att dessa tankar redan förut tänkts
av andra, men för mig voro de nya . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
