Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
sprunglighet och sanning. Det tinnes då ingenting, som
inskränker dess vara, hämmar dess lif eller som verkar
negation och ofullkomlighet i dess sjelfmedvetande,
alldenstund det betraktas endast i och för sig. Ingenting
kan i och för sig eller genom sig sjelft vara sin egen
relativa motsats. Ljuset kan icke i och genom sig sjelft vara
skymning eller mörker utan endast i och genom en
ofullkomligt seende; lifvet kan icke i och genom sig sjelft vara
annat än (rent och oinskränkt) lif. Det gifves intet ljus,
som förmörkar sig sjelft, intet lif, som negerar eller dödar
sig sjelft. Det måste således vara i och för ett annat och
genom ett annat, som lifvet inskränkes och hämmas. Det
är i relation till annat och genom ett annat, som det
sjelfständiga blir osjelfständigt, det fullkomliga ofullkomligt
o. s. v. Betraktas menniskan i sitt lif och vara i och för
sig sjelf, i sin ursprunglighet och sanning, hvilket i
begreppet förutsattes för möjligheten och verkligheten af
hennes tillvaro, så är hon en absolut lifsform, eller bon
är nu ande, lif och förnuft utan hvarje inskränkning,
ne-gatiou och motsats, och någonting annat kan hon icke vara
eller blifva, så länge den nu angifna synpunkten för
hennes betraktande fasthålles, d. v. s. så länge hon betraktas
i sitt ursprungliga vara i och för sig sjelf, hvilket är en
nödvändig förutsättning för beunes tillvaro, emedan
ingenting kan vara någonting i och för ett annat eller såsom
ens relativum, om det icke först i begreppet är och är
någonting i och för sig sjelft eller såsom ens absolutum.
Hvarje väsen är ett absolut väsen, när det betraktas
endast i och för sig sjelft eller i sin sanning och när intet
afseende göres pä hvad det är såsom subjekt för sig sjelft
i förhållande till anuat eller andra väsenden, och så äfven
menniskan. Hon är nu såsom Boström säger »absolut
sjelfständig, fri och oberoende, liksom allt säges vara, som är
i ocli för sig sjelf1). Relativt osjelfständig och
ofullkomlig eller materiel, kroppslig och sinlig är menniskan genom
någonting annat än sig sjelf, d. v. s. genom sitt förbål-
1) Sid. 25. 2) Skrifter af C. J. Boström, del. I, sid. 273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
