Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Av intet blev intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Senor London.
Jag ber att få meddela er att jag i dag, halv fyra
på eftermiddagen tappade bort nyckeln till mitt rum.
Jag tappade den medan jag delade ut soldaternas
ransoner. Jag tar denna förlust som en Guds
skic-kelse.
Jag har erhållit ett brev från er, högt ärade, genom
den som bär till er detta mitt ovärdiga svar. I
morgon skall jag låta dyrka upp dörren för att kunna
inlösa mitt löfte till er. Jag känner en evig blygsel
över att ej kunna behärska de olägenheter som den
koloniala mänskligheten är utsatt för. Var god och
sänd mig den småsak som ni erbjöd mig. Sänd mig
detta bevis på er aktning genom budbäraren, som
är pålitlig. Ge honom också en liten
penningsumma för hans egen räkning och förvärva er evig
tacksamhet från
er ödmjuke tjänare
kapten Emesto Becucci.
Med ovanstående brev följde också följande
originalpoem, som varken handlar om leopardskinn eller
kontant ersättning, så vidt jag kan se:
U t g j u t e 1 s e.
Du fäller ingen tår,
och icke på ett år
min bittra sorg förgår,
ej läkes mitt hjärtesår.
Det mystiskt ljuva band
som knöt din själ vid min,
nu sprängts av ödets hand,
och nattsvart är mijtt sinn’.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
