Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyssar. . . Men hastigt bleknade på en gång rosen, som
brann på hennes kind, en häftig ryckning flög genom hennes
lemmar, hårdt kramade hon Arves hand och med en blick
snarlik den, som en döende i skilsmessan kastar på sin
kärleks föremål, drog hon sig ur hans armar.
»Hvad i guds namn skrämmer dig så, min Gabriella?»
frågade Arve undrande och bemödade sig att åter draga
henne i sin famn. Men med en förtviflad åtbörd flög hon upp
och sträckte hufvudet i lyssnande ställning framåt. »Hör
du?» hviskade hon med återhållen andedrägt.
»Ja, det klappar.»
»Blott en hand klappar så!» Hon ville ut. Det behöfdes
ej — dörren var icke tillreglad: den rycktes upp, och....
Rosenberg inträdde.
Inga utnötta liknelser, intet jägtande efter effekt! Ord
förhöja icke ett ögonblick, hvars djup och vigt ligger i dess
afgörande öfver tre menniskors jordiska lycka.
Rosenberg flög mot sin forna älskarinna. Hans armar
utsträcktes att sluta henne till det trogna hjerta, hvars enda
tröst under långa arbets- och bekymmerrika år varit hoppet
på detta ögonblick och vissheten om hennes tro.
»Min Gabriella, min dyra, älskade Gabriella! Jag kommer
ju ej för sent, du. . . Gud, o gud, jag ser det, min sista
sträfvan har varit förgäfves!»
Hans ögon genomborrade henne, som, med sänkt hufvud
och fålda armar, en bestörtningens och sorgens bild, stod
framför honom.
»Tillhör du en annan?» frågade Rosenberg med
darrande läppar. »Det åtminstone måste du säga!» Ännu
hade han ej, i höjden af sin egen förvirring, varseblifVit
Amman, hvilken, i en icke stort bättre belägenhet än
Gabriella, med spänd rörelse väntade, att kaptenen skulle
bemärka honom.
»Rosenberg», andades Gabriella saktå, »hvarför skref
du ej? Du hade ju lofvat skrifva om du blef frisk.»
»Skref jag ej?» utbrast han häftigt. »Visst gjorde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
