Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej ge bort en enda tår: jag behöfver dem allesammans till
min egen förlossning.»
»Din förlossning», sade Birger med en tung suck, »är
nog säker — du har ju intet ondt gjordt.»
»Nej, visst icke säker, långt derifrån! Mycket måste
först göras, och fastän jag dagen i ända sitter här och
klagar, hör ingen den stackars Necken.» Och han började
sjunga:
“Min boning den ståndar allt under en bro,
Der ingen kan gånga och ingen kan ro
Och ingen kan få -Jius öfver natten.“
»Nu är det alldeles förbi med honom!» tänkte Birger,
som trodde denna inbillning vara ny och ej visste i hur
nära samband den stod med allas deras öde, ty af instinkt
dolde Anton för brodern det medel, som han trodde sig veta
för sin förlossning.
Birger led. obeskrifligt vid att se den jemmerfulla syn,
som den sinnessjuke under dessa ögonblick framstälde, och
för att lugna honom och gifva någon frid åt hans villande
fantasispel, genomgick han i minnet alla de sagor, han hört
om Necken, och beslöt att meddela Anton den gamla
tröstrika legenden om den blomstrande stafven, öfvertygad, att
han skulle uppfatta och tillämpa dess mening.
»Jag hörde en gång af en främmande skeppare en
historia om Necken!» började han och satte sig på toftan helt
nära Anton. »Om du vill, skall jag berätta dig den.»
»Gör det!» sade Anton, och hans ögon lyste af
otålighet.
»Jo, det var en gång för många herrans år sedan, som
en prest sent om en qväll var ute och red; men då han
kom till en flod och skulle öfver bron, fick han höra toner
liksom af ett luftigt strängaspel. Förundrad vände han sig åt
sidan och såg helt tydligt en yngling sitta på vattnet, med
gula lockar kring de nakna axlame och en gullharpa i
handen. Presten förstod genast, att det var Necken och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
