Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammare. Måhända skalle det snarare kunnat anses för
en rik judinnas hemliga förvaringsplats för sina österländska
skatter. Emellertid roades Gabriella ganska litet af allt detta
siden, dessa guldprydnader, dessa besynnerliga, aldrig förr
skådade granlåter af hvarjelianda slag, som hennes far
dagligen bar till henne. Men för att ej synas allt för otacksam,
smålog hon och nickade sitt bifall att det ena fick läggas
till det andra. Hon gaf dock nästan aldrig vidare akt på
det, ty hon såg blott på Rosenbergs snäckor eller på hans
ring, hvilken, sedan hon under sin sjukdom magrat af, icke
utan svårighet ville sitta qvar.
»Söta Erika», sade hon till denna, som tyst betraktade
henne, »vill du ej lyfta litet på gardinen! Det vore så
roligt att få rigtig dager.»
Erika uppfylde hennes begäran. Och då januari-solens
tindrande strålar kysste den bleka rosen, purprades svagt
hennes kind . . . »Ack, hvad det var friskt — om jag ändå
vore så rask, att jag kunde gå ut!»
»Det dröjer litet än! menade Erika.
»Jag tror icke det. Jag tycker, att jag allt sedan det
nya året känt mig för hvarje dag få nya krafter. Snart blir
jag nog så pass bra, att jag kan kläda Lena till brud.. .
Stackars Lena, hon har fått vänta för min skull!»
»Det gjorde hon gerna, men nog längtar nu både hon
och Petter starkt efter bröllopet. Sedan få de snart åter
skiljas.»
»För att kanske icke mera råkas!» suckade Gabriella
. . . »Men hör du, Erika,» tilläde hon och utsträckte handen
efter en af de dyrbara praktartiklarne på bordet, »kan du
säga mig hvarifrån pappa fått allt detta? Han måtte
säkert ha någon tomtebisse, som drar i hop åt honom, ty de
här sakerna, så granna och dyrbara de än äro, ha ej blifvit
köpta i går.»
»Nej,» svarade Erika, »det är gamla förlag från den
tid, då far dref smyghandel.»
Uosen på Tistelön. II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
