- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
261

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna fatta och genomgå det hon bäfvande anar. Men
sedan jag ett par timmar svettats i en hjertångest, som jag
förut aldrig känt, tillslöt sömnen för en stund mina tunga
ögonlock, och då visade sig min salig gubbe för första
gången efter sin bortgång. Hvarje hans drag var mig så
klart.

Men jag fick ej länge fägna mina ögon åt att se honom, ty
han tog mig i handen och sade: »Katrina, vänd dig om
och gråt!»

Förskräckt vände jag mig, men då hade en stor
förändring försiggått. Du och jag sutto i en båt för att resa
till ditt bröllop. Som båten svängde, kände jag igen
Tistelön, och i ett af fönstren stod bruden. Det var Haraldssons
dotter, men hon syntes så kall och orörlig som en bild,
med alldeles hvita’ kinder, och hon hvarken helsade eller såg
oss. Men jag såg något rysligt — att stora droppar föllo
från hennes ögon, och det var ej tårar, utan blodsdroppar.
Darrande i hvar led, vände jag mig åter om. Jag såg ej
mera salig far, men hans röst hviskade mig så klart i örat,
att jag ej visste om det var dröm eller sanning: »Katrina,
blodet som du ser, är mitt!»

Jag sade mig visserligen både då och nu, att en
synvilla i drömmen är ingenting, men jag drömde knappt, ty
jag var strax vaken. Likväl, efter det var liksom en varning
från salig far, blef det mitt hjertas största önskan, att
Haraldssons dotter aldrig måtte få någon magt öfver dig. Nu —vår
himmelske fader vare pris — har den stenen fallit från mitt
bröst, och jag kan derföre säga dig allt detta, ty du bör
veta, att på juldagen hade de en högtid på Tistelön. Der
var då förlofning mellan Kapten Rosenberg och rosen. Och
nu, mitt kära barn, andas jag fullkomligt lätt. Hon är
alltså fästmö. Gud gifve dem lycka!

Det berättas, att brodern, Birger, hvilket är ganska
vackert, på julafton gjort en betydlig utdelning af spanmål till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free