Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja ja, detta är allt godt och väl, men ej särdeles
betänkt, min käre Arve! Och, för att vara rigtigt upprigtig
...» Fru Katrina blef likväl icke rätt upprigtig: hon afbröt
sig sjelf, emedan hon ej fått tillräckligt rådrum att öfverlägga
huru vida hon gjorde rätt i att öppet yttra sina egentliga
betänkligheter.
Men Arve hastade att ifylla meningen. »Mor tänker,
att jag är kär i Josefina och der före vill ha henne i skydd
här till dess jag blir karl att gifta mig; vidare att flickan är för
fattig — och det är hela orsaken att min goda, kära mor
för första gången ser svårigheter vid en god gerning.»
Detta var nu alldeles att slå hufvudet på spiken. Fru
Arnman knep litet på läppen och sade: »Nå, om så vore,
hvad ondt ser du deruti? Det är moderns pligt att hålla
ögonen öppna, då ungdomen är blind.»
»Men är det icke roligt, att mor ser en olycka, der mor
icke kan blicka djupare i korten än här? Mor känner icke
flickan och vet ej hvad hon är värd. Hölle jag verkligen
Josefina så kär, att jag ville ha henne till hustru, hvad
betydde då hennes fattigdom, om hon hadp andra egenskaper,
hjerta och förstånd och sådant, som kunde göra mig
lyckligare än några ihopknogade papperslappar? På den plats,
der jag står och kommer att stå, är icke rikedom af nöden:
vi lefva ej med annat folk än våra likar och slösa ej såsom
det brukas i förnäma hus. I veckan hjelpte vi oss med
dagligt bröd och med litet bättre på söndagen. Om således
blott förmögenhet fattades, kunde vi ha tillgång fullt upp,
så fort jag fått en Jmstbevakare-befattning. Men det är
något annat, som är i vägen för min tanke att gifta mig med
Josefina, nemligen att jag ej älskar henne, så som det är
nödigt för att ingå äktenskap, och att hon ej heller älskar
mig. Vi vilja hvarandra blott hjertligt väl och intet vidare.»
Fru Katrina syntes hvarken nöjd eller öfvertygad.
Då fattade Arve hennes hand, såg henne innerligt i
ögonen och bad: »Gör det för min skull, gör det för att
jag uppfylde mors önskan och qväfde min lust att fara till
Rosen på Tistelön. /. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
