Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haraldsson och Birger skyndade i ögonblicket ut; och
medan Erika och Gabriella ännu i stum förundran qvarstodo
på samma plats, återkommo de förre med en förfrusen
varelse. Det var en sjömansgosse, som från något förolyckadt
fartyg blifvit genom ett halft underverk uppkastad på den
ödsliga Tistelön.
Så snart de fingo se en menniska, och i detta tillstånd,
förvandlades Erikas och Gabriellas tryckande känslor i det
djupaste och verksammaste deltagande. Den arme gossen
erhöll all den hjelp hans belägenhet kräfde, under det alla
om hvarandra frågade:»Hvem är du? Hvarifrån kommer du?
Äro ni flera?» Men deras frågor blefvo obesvarade: gossen
endast skakade på hufvudet och pekade med en stel rörelse
vestvart.
Gubben Haraldsson fattade sin hatt. Han tycktes tveka
mellan begäret att afbida någon underrättelse af gossen, som
småningom började komma sig, och lusten att sjelf der ute
höra efter hvad som kunde vara å färde.
»Stackars pilt», sade Birger, »förmår du ej tala? Om
du kunde säga oss hur du kommit upp på vår klippa!
Något fartyg har förmodligen förlist. Är du ensam bergad
eller fins der flera som behöfva hjelp?»
»Kapten, min kapten!» utbrast ynglingen. Det var det
första ljud, som den stelnade tungan förmådde frambringa.
»Gud ske lof, du återfår målet! Din kapten, säger du,
hvar lemnade du honom, min gosse?»
»Ack, fråga honom icke så mycket, Birger», bad
Gabriella, »låt honom först bättre hemta sig... Drick, drick!»
Hon bjöd den skeppsbrutne öl, som hon i största hast
uppvärmt.
»Min kapten», utbrast ynglingen på nytt, »hjelp, hjelp
— han är ute på vraket!»
»Är det nära intill?» inföll Haraldsson och nalkades
dörren.
»Ja, fcom, kom, låt oss gå!» sade den unge sjömannen,
livars uttömda kroppskrafter likväl icke ville följa den lifvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
