Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Främlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Beklagligtvis kan jag det ej nu, men — förlita er på
min redlighet — om n&gra dagar är jag i ständ dertill. ’
”Jag beklagar,” svarade Wilsson med en höjning p&
ax-larne, *att jag icke kan efterkomma er önskan. Del är
o-lyckligtvis en orubblig föresats hos mig att aldrig utlemna
sädana bref på kredit.”
”Men, herr postmästare, ni kan väl icke tvifla på mitt ord?”
Svaret på herr Wilsson» läppar bortdog under ljudet af
diligensen, som rullade förbi postkontoret.
”Håll !n ropade en välljudande manlig röst. Ett ögonblick
derefter ringde det i klockan, och en herre af hög figur, med
ädel hållning och reguliert vackra anletsdrag, inträdde i
rummet. Han tycktes vara i mannaålderns första blomma och
kraft, ocb en mörk besynnerlig resdrägt, icke vanlig i vårt
land, gaf honom ett visst främmande, utländskt utseende.
”Finnas här några bref till A. K. Sterner?” frågade
samma behagliga röst som nyss låtit höra sig.
Postmästaren framtog åtskilliga undanlagda bref och
yttrade : ”Dessa hafva anländt med dagens post. Utanskriften
lyder: Ryttmästaren, välborne herr A. K. Sterner — är
det rätt?’’
”Det eger sin riktighet.”
Under det främlingen inlade de mottagna brefven i en
resväska, nalkades postinspektorskan ännu en gång Wilsson
och bad i beveklig ton att han skulle lemna henne några
dagars anstånd.
”Ni har hört mitt svar, fru von Spalden!” yttrade
postmästaren högdraget. ”Erlägg 2 rdr 32 sk. bko, så erhåller
ni brefvet, eller ... Ni får ursäkta att jag är upptagen.”
Främlingen, som redan var i dörren, vände sig hastigt
om. Namnet eller något annat måtte ha väckt hans
uppmärksamhet. Han tycktes tveka några ögonblick, men gick sedan
med en vördnadsfull bugning fram till fru von Spalden,
hvilken, djupt sårad af såväl Wilssons stolta ohöfliga ton som
af-slaget, stod i begrepp att med hela tröstlösheten Öfver den
felslagna förhoppningen lemna postkontoret.
”Min fru,” yttrade främlingen och nedlade i sin ton
denna hjertliga, deltagande vänlighet, som är så egnad att
ingif-va förtroende, ”skulle ni förtörnas, om en obekant vågade
utbedja sig den äran att med denna herre få uppgörit er
lilla affär?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
