Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må hända skall din motvilja ökas, när du nu ser mig,
just i ett ögonblick då -jag kan hända mest borde stålsätta
mig, visa tecken af en svaghet, hvilken jag hittills sökt
be-herska. Men kan hända, Rudolf, ligger min högsta styrka i
denna svaghet. Ty du bör tro, att för en qvinnas stolthet,
en qvinna, som vet sig försmådd, är det icke lätt att
af-hölja sitt hjerta för den man, som helst önskade att aldrig
läsa deruti. Jag är likväl Öfvertygad att min pligt som maka
och mor befaller mig qväfva hvarje upprorisk känsla af såradt
högmod. Jag bör visa mig sådan jag är, att du icke vidare
må bedöma mig falskt. Och skulle du derför förakta
mig, så . . . vore det blott en smärta mera, visserligen bitter,
kanske bittrare än alla andra, dock hellre det, än att vid
denna rysliga vändpunkt hafva brustit i upprigtighet.
»Ja, Rudolf, så är det! I mitt hjerta har en känsla,
så djup och trogen den ännu brunnit hos en varm qvinna,
lefvat. . . lefvat ensam. Gnistor af den inneboende elden
sväfvade ofta omkring dig, men de flämtade och slocknade
skenbart vid den iskyla, som du andades på dem.
Dock, du vet, jag har tegat och fördragit. Äfven nu
skulle jag ej velat tillskynda dig den smärta du utan tvifvel
erfar vid min bekännelse, om icke ditt förslag om
äktenskaps-skilnad väckt ett uppror, en storm i min själ, som jag till
hvad pris som helst måste försöka att stilla; och det har
förefallit mig som det skulle blifva lugnare, när jag för dig
ej mera eger någon hemlighet, hvilken hotande träder
emellan oss och i sin mörka slöja insveper de få solstrålar, som
möjligen kunde upplysa vår dystra himmel.
Jag är icke nog dåraktig att hoppas det känslor, dem
du aldrig egt, skulle knoppas just nu vid sjelfva
afmejningen af dem, hvilka blotta hedern och pligten bort befalla
rdig skona, men du skall åtminstone icke hädanefter säga,
1 att brist på ömsesidig kärlek blir den stödjepunkt, hvarpå
du kan grunda ditt grymma påstående om skilsmessa, Nej,
någon annan måste då sökas — hvar, känner jag ej och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
