Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huden skälver av smärta! Med en så svår stund som
denna köper jag de plågfria, det vill säga de, som
endast gnaga. Och tala nu icke mera om, att det kan
bli bra förrän det varit mycket, mycket värre än nu!»
»Gud allena vet», sade den stackars
kammarrådinnan, från vilken alla giftasgriller hastigt llytt, »huru
du så kan behärska dina plågor!»
»Det skall jag göra ända till dess jag ej mer förmår
lämna sängen. Det är min högsta njutning, att ingen,
utom Gud och tant, vet, vad jag lider och skall lida.»
Då Isabella slutligen i nattens tystnad fick vara
allena, trädde hennes andliga jag framför den
domstol, där varje slöja faller. Djup var sucken, ödmjuk
bönen, varm den tår, som långsamt rullade utför
hennes kind. Men varken sucken, bönen eller tåren
hämnade den oroliga rörelse, som stundom hemsökte
henne i ensligheten. Denna oroliga rörelse härledde
sig av en för Isabella främmande känsla, nämligen
ånger. Ehuru det kunde synas som hon ofta lät
ögonblickets nyck leda sig, var dock detta sällan fallet,
ty även vid sina nycker hade hon en bestämd tanke
och vilja. Men en gång — och det var detta hon
ångrade — hade ögonblickets makt förlett henne till en
handling, som hon önskade ogjord, nämligen hennes
hastigt fattade beslut att giva Richard en grad av
förtroende, som måhända icke allenast varit
överflödigt, utan som till och med kunde hava
oberäkneliga följder. Hon forskade i sitt hjärta efter anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
