Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min käre Ludvig, med ditt lynne är detta
verkligen ett bra ovanligt, jag kan säga bra
dåligt skämt — och allvar kan det omöjligt vara?”
”Hör, Adrian! Du är icke blott en skarpsynt
gäst, du blir också en långvarig gäst, tvenne
saker som snart skulle hjelpa dig att upptäcka
sanningen. Men som du är min vän, och dessutom
en redlig, tystlåten man, med för stränga begrepp
om heder att, jag skulle behöfva frukta det du
missbrukar mitt förtroende, så vill jag spara dig att
gradvis förvånas vid dina upptäckter och
slutsatser. Mitt och min hustrus äktenskap hör
ingalunda till vanliga slaget — ja, jag kan väl säga
att det är alldeles eget i sitt slag: till följe af en
ömsesidig öfverenskommelse, daterad från sjelfva
bröllopsdagen, bär vår förbindelse endast namn
af äktenskap.”
”Är du tokig?’’
”Fullkomligt klok. Men nu inser du väl att
Lavinia, försatt i den besynnerliga och svåra
omständigheten att stå i det på en gång förtroligaste
och mest fremmande förhållande till en man, icke
kan undgå att blifva en smula onaturlig?”
”Jag måste tvärtom tillstå att — så framt du
icke roat dig med att uppduka en saga åt mig
— hon verkligen kan sägas spela sitt kinkiga parti
utmärkt väl. Men vill du ej öka ditt förtroende
genom en fullständighet, som kunde sätta mig i
stånd att begripa dig?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
