Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu slöt fru Brunsberg igen dörrarne, och
önskade med fryntlig, nästan husmoderlig ton
hennes nåd välkommen till all slags lycka och
tref-nad, hvarefter hon hemställde till hennes nåds eget
behag, om barnen skulle hemtas eller . . . ’’
”Ack nej, låt mig söka upp dem, der de äro!”
sade Lavinia och började hastigt aftaga reskläderna.
Rummet var så ljust, gladt och angenämt, som
man någonsin ville önska det på en höstdag, och
fin och blank och husligt beqväm var hvarenda
möbel. Men i Lavinias inre var det tungt och
kyligt; det förekom henne nästan som hennes make
haft rätt, då han, på hennes förhoppning att
kunna bidraga till hans trefnad, förundrad svarat:
”hvilket gäckeri!” Dertill kom nu afhandlingen
på kyrkogården, hvilken, så förekom det Lavinia,
ännu mera vidgat afståndet emellan dem.
”Hvar-ifrån,” tänkte hon, ”skola förtroendet och
tryggheten komma, då hvarje ord behöfs vägas på
grannlagenhetens och undergifvenhetens vågskål?
Men vi få se.”
”Den här salen," upplyste fru Brunsberg, som
fann sig föranlåten att sjelf hålla litet tal för den
unga, tystlåtna matmodern, ”är matsalen; men så
länge jag förestått ryttmästarns hushåll, ha vi
aldrig brukat duka här, utan vid kalaser. Inom
förstugan midlöfver ligger dagliga matrummet; och
fast middagen visst var bättre för ett par timmar
sedan, hoppas jag ändå att den efter resan skall
smaka hennes nåd?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
