Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 58 —
Dä sigillet brast och bladet uppveks, skymde
tåren hennes öga, så att hon knappt kunde lasa
en enda bokstat; men efter hand försvann den
dimmiga slöjan, gnistor af eld flammade i hennes blick,
och sedan hon för tredje gången slutat
genomläsningen af detta bref, reste hon sig. Det var
liksom hennes själ på en gång afskakat sorgen,
liksom med den vulkaniska suck, som slet sig ur
hennes bröst, den sista kärlekssucken utandats.
Från denna dag nämnde hon aldrig Gotthards
namn. Hon återtog sina vanliga sysselsättningar,
om än med ansträngning, dock med kraften af en
vilja, som föresatt sig att kufva smärtan, ja, att
kufva sjelfva minnet; och om hon härunder blef
onaturlig, var sådant den naturliga följden af de
förhållanden, hvaruti hon intvingat sig, och uti
hvilka hon ännu befann sig, då vi på henne»
bröllopsdag först lärde känna henne.
Tre månader efter Gotthards död förlorade hon
sin tant. Fru Schönberg hade, med undantag af
en mindre disposition åt Rudolf, insatt La vinia till
ensam arfvinge, en förmån, hvilken likväl icke, minst
i närvarande ögonblick, var egnad att ersätta henne
den fristad, hon haft i sin tants hus. Nu kunde
hon ej neka att söka ett hem hos sin nalurlige
beskyddare, sin bror, som nyss förut blifvit Julias
lycklige make. „
Rudolf hade trott att sällheten i dubbelt matt
skulle förhöjas, när Lavinia komme att utgöra den
tredje medlemmen i deras lilla krets. Så blef dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
